Riksbanken meddelade att räntan kan komma att höjas beroende på hur kriget utvecklas. Beskedet välkomnades av bolånetagare som länge saknat ytterligare en okontrollerbar faktor i sin privatekonomi.

Å ena sidan kan man förstå Riksbankens resonemang. Krig driver upp energipriser, stör leveranskedjor och skapar inflationstryck. Å andra sidan innebär beskedet att svenska bolånetagare nu förväntas bevaka frontlinjer i Ukraina för att kunna budgetera sin januariräkning. Det är, milt uttryckt, en ny sorts ekonomisk kompetens som krävs av gemene man.

Prognosmodellen utökas med artilleridata

Riksbankens kommunikation har länge präglats av villkorade formuleringar. Räntan kan höjas om inflationen stiger. Räntan kan sänkas om konjunkturen viker. Nu adderas alltså väpnade konflikter till listan över variabler. Det är nästan imponerande att centralbanken lyckas vara ännu vagare än tidigare.

”Vi vill vara transparenta med att vi egentligen inte vet”, förklarade Riksbankens fiktive analyschef Göran Räntehöjd vid en pressträff. ”Räntan kan gå upp, ner, eller stå still. Det beror på kriget, vädret, och huruvida Jupiter är i konjunktion med Mars. Vi kallar det datadrivet.”

Vissa bedömare menar att osäkerheten i sig inte är problemet. Ekonomen Lisa Björk vid Konjunkturinstitutet påpekade att centralbanker alltid navigerar osäkerhet. Det är deras kärnuppgift. Men framför allt illustrerar beskedet en djupare strukturell sanning: svensk penningpolitik har blivit en realtidsspegel av globalt kaos, utan filter och utan handlingsutrymme.

Bolånetagare som redan jonglerar elkris, inflation och fallande bostadspriser får nu alltså lägga till ”världspolitisk utveckling” i sitt hushållsbudgetdokument. Optimisten ser det som en möjlighet till bredare omvärldsbevakning. Pessimisten noterar att det senaste kriget som påverkade svenska räntor pågår sedan över två år utan tecken på avslut.

Riksbanken betonade slutligen att de följer utvecklingen noga och kommer att agera vid behov. Det är ungefär samma formulering de använt sedan 2008, vilket i sig kanske är det mest oroande av allt.

— Per-Erik Underskott, Ekonomikorrespondent, Riksbulletinen