FILMRECENSION

Vissa filmer berör dig. Andra förändrar dig. Off Campus gjorde att jag ringde min ex klockan halv tre på natten. Det är tecken på stor konst.

Jag ska vara ärlig. Off Campus på Prime Video träffade mig rakt i mellangärdet. Inte för romansen eller musiken. Utan för att den påminde mig om sommaren 2016. Jag var på väg att bli något stort inom Båstads nattklubbsscen.

Serien handlar om unga människor som hittar kärlek utanför campus. Den är het, kryddig och full av drama. Precis som min sommar i Båstad. Jag hade också ett triangeldrama. Fast mitt involverade en bartender och en seglarcoach. Det slutade med att jag fick åka hem i en taxi från Ängelholm.

Musiken som öppnade gamla sår

Off Campus har tydligen fantastisk musik som driver handlingen framåt. Det fick mig att tänka på min DJ-karriär. Jag hade köpt en begagnad Pioneer-bänk på Blocket. Jag hade till och med ett artistnamn: DJ Vimmelansen. Men min granne klagade på basen. Och kommunen skickade ett brev. Drömmen dog den sommaren, precis som vissa relationer i serien.

Karaktärerna i Off Campus får utrymme att blomma ut. Det är modigt berättande. Även jag fick blomma ut den sommaren. Jag bytte stil helt och började bära sarong. Alla sa att jag var modig. Min mamma sa att jag var solstucken. Men konst handlar om att våga. Precis som denna serie vågar vara både romantisk och het.

Som en av Sveriges ledande filmkritiker ser jag djupare lager här. Off Campus handlar egentligen om att hitta sig själv. Det vet jag. För jag hittade mig själv i Båstad. Sedan tappade jag bort mig igen i Malmö. Men det är en annan recension.

Jag ger serien fyra av fem därför att den fick mig att gråta i min Uber hem från en pressvisning jag egentligen inte var bjuden till.

★★★★☆
4/5

Ett poäng drogs av för att serien inte innehöll en enda DJ-scen.

— Vanessa Vimmel, Nöjesredaktör, Riksbulletinen