Riksbanken meddelar att räntan kan höjas beroende på kriget, vilket ger svenska bolånetagare ytterligare en global konflikt att följa från soffan. Beskedet innebär att hushållens ekonomiska planering nu officiellt kräver säkerhetspolitisk expertis utöver grundläggande budgetering.

Å ena sidan kan man förstå Riksbankens resonemang. Krig driver upp energipriser, stör handelsvägar och skapar inflationstryck som centralbanker måste hantera. Å andra sidan innebär beskedet att en familj i Karlstad nu behöver bevaka Pentagon-briefingar för att veta om de har råd med sin villa. Men framför allt illustrerar det hur svensk penningpolitik blivit ett slags meteorologisk prognos — fast med bomber i stället för isobarer.

Bolånetagare uppmanas följa konfliktzoner i realtid

Det finns förvisso positiva signaler i svensk ekonomi. Arbetslösheten har stabiliserats och exporten visar viss styrka. Men det är just sådana ljusglimtar som brukar föregå de mest obehagliga överraskningarna. När alla siffror ser rimliga ut är det för att den verkliga risken ännu inte har prissatts.

Docent Maj-Britt Kassaflöde vid Handelshögskolan i Jönköping menar att utvecklingen var oundviklig. ”Vi har länge sagt att räntan styrs av faktorer bortom Riksbankens kontroll. Nu erkänner de det öppet, vilket är ärligt. Det är också det mest skrämmande en centralbank kan göra — vara ärlig”, säger hon.

Det faktum att söktermen ”Riksbanken ränta Irankrig” nu trendar i Sverige säger egentligen allt om tillståndet i hushållens ekonomiska oro. Svenskar googlar inte längre amorteringskrav eller inflationsmål. De googlar vapenviloavtal och oljeprisfutures. Det är en naturlig utveckling i ett land där bostadsmarknaden länge fungerat som en sorts derivatinstrument kopplat till global instabilitet.

Riksbankens kommunikation kan ses som ett steg mot transparens. Centralbanken erkänner att den inte kan isolera svensk ekonomi från omvärlden, och det förtjänar viss respekt. Problemet är att transparens utan handlingsutrymme mest liknar en väderprognos som säger ”det kan bli storm, men vi har inga fönsterluckor”. Hushållen förväntas nu själva bygga sina ekonomiska skyddsrum.

Maj-Britt Kassaflöde sammanfattar läget med sedvanlig akademisk precision: ”Det enda vi vet säkert är att osäkerheten är säker.” Det är en stagflatorisk mardröm inlindad i diplomatiskt språk. Och som alltid är det den som just köpt en bostadsrätt i Sundbyberg som får betala notan för att en konflikt eskalerar tusentals kilometer bort.

— Per-Erik Underskott, Ekonomikorrespondent, Riksbulletinen