Riksbanken meddelade att räntebeslutet nu beror på krigets utveckling. Svenska bolånetagare uppmanas därmed att följa frontlinjen lika noga som sin amorteringsplan.

Å ena sidan är det rimligt att en centralbank beaktar omvärldsläget. Å andra sidan innebär det att svenska villaägare i Täby nu delar ödesgemenskap med vapenlogistik i Donbass. Det är en koppling som få förutsåg när de skrev på sina bundna treårslån. Men framför allt visar det hur bräcklig illusionen om kontroll alltid har varit.

Från inflationsmål till krigskorrespondens

Riksbankens kommunikation har länge präglats av en viss kreativ vaghet. Nu har man dock nått en ny nivå genom att i praktiken outsourca räntebanan till geopolitiska aktörer utan intresse av svensk bostadsmarknad. Analytiker noterar att detta gör Riksbankens prognoser ungefär lika tillförlitliga som en femårig väderprognos. Det är i sig ingen stor förändring.

Det finns förvisso de som ser ljusglimtar. Konjunkturinstitutet påpekar att svensk ekonomi visar viss motståndskraft och att arbetsmarknaden håller. Sådana bedömningar brukar dock åldras som mjölk i augustisol. Strukturellt är vi fortfarande ett exportberoende land med överdimensionerade bostadslån och en valuta som reagerar nervöst på starka vindar.

”Vi väger som alltid in en mängd faktorer”, sade Riksbankens vice analyschef Göran Trögström vid en pressträff. ”Inflationsförväntningar, lönebildning, kreditvillkor, vapenstillestånd, artilleritillgång och vad Pentagon twittrar klockan tre på natten. Det är egentligen samma modell som förut, bara med fler variabler vi inte begriper.”

Optimisterna hävdar att konflikten kan avta och att räntorna därmed stabiliseras. Pessimisterna påpekar att vi sagt samma sak sedan februari 2022. Det mest sannolika scenariot, som vanligt, är det ingen förberett sig för. Riksbanken själv verkar föredra att hålla alla dörrar öppna — inklusive nödutgångarna.

Kvar står den svenska låntagaren, som nu förväntas kombinera privatekonomi med säkerhetspolitisk analys för att gissa sin framtida månadskostnad. Det är åtminstone demokratiserande — tidigare var det bara Riksbanken som inte visste vad de skulle göra.

— Per-Erik Underskott, Ekonomikorrespondent, Riksbulletinen