SD-vilde erkänner i dramatiskt förhör: ”Har varit en pain in the ass” — partiet bekräftar att ingen märkt skillnad
En avhoppad sverigedemokrat ska enligt uppgifter ha erkänt att hen varit en smärta i bakdelen för sitt forna parti. Bekännelsen har skakat riksdagshuset i sina grundvalar, trots att ingen ännu kunnat fastställa vad personen faktiskt gjort.
Foto: Bildbyrån Riksbulletinen
En avhoppad sverigedemokrat ska enligt uppgifter ha erkänt att hen varit en smärta i bakdelen för sitt forna parti. Bekännelsen har skakat riksdagshuset i sina grundvalar, trots att ingen ännu kunnat fastställa vad personen faktiskt gjort.
Det var under vad som bara kan beskrivas som ett politiskt självförhör som den så kallade SD-vilden fällde de ödesdigra orden. ”Har varit en pain in the ass.” Orden hängde i luften som krutrök efter ett skott. Men vem var offret, och vem höll i vapnet?
Brottsplatsen: En riksdag där ingen saknas
Vittnesuppgifter från riksdagens korridorer tecknar en bild av förvirring. Flera SD-ledamöter ska enligt uppgifter ha reagerat på erkännandet med frågan: ”Vem?” En partikollega uppges ha behövt konsultera sittplatskartan för att överhuvudtaget identifiera den avhoppade. Det är oklart om detta utgör en försvårande eller förmildrande omständighet.
Kriminologen och riksdagsexperten Bengt-Ove Dödläge vid Lunds universitet vittnar om ett mönster. ”Det här är klassisk bekännelsepsykologi — den misstänkte erkänner ett brott som ingen anmält”, förklarar han. ”Vi ser det ofta bland riksdagsledamöter som desperat söker relevans. De vill vara pain in the ass, men är i bästa fall en mild irritation i knävecket.”
Frågan som ingen ställer är dock den mest brännande. Varför engelska? Är det ett medvetet val att distansera sig från den svenska smärtan? Eller handlar det om att ”jag har varit en smärta i arslet” helt enkelt låter för ärligt för riksdagens marmorsalar? Språkvalet ska enligt uppgifter utredas av kulturutskottet.
Riksbulletinens granskning visar att minst fjorton riksdagsledamöter sedan 2018 har blivit så kallade vildar. Ingen av dem har hittills kunnat kopplas till faktisk politisk påverkan. Samtliga uppges dock ha upplevt sig själva som betydligt mer störande än vad omgivningen bekräftar.
Så står vi här, vid ännu en olöst riksdagsgåta: en politiker som erkänner ett brott mot partisammanhållningen, i ett parti som inte märkte att den tilltalade lämnat rummet.
