Över 300 folkvalda kopplas till gängkriminalitet — riksdagen uppges vara Sveriges snabbast växande kriminella nätverk
En ny kartläggning visar att drygt 300 folkvalda kopplas till gängbrottslighet, vilket gör den organiserade politiken till landets mest framgångsrika organiserade brottslighet. Frågan alla ställer sig är varför gängen ens behöver rekrytera när de tydligen redan sitter på makten.
Foto: Bildbyrån Riksbulletinen
En ny kartläggning visar att drygt 300 folkvalda kopplas till gängbrottslighet, vilket gör den organiserade politiken till landets mest framgångsrika organiserade brottslighet. Frågan alla ställer sig är varför gängen ens behöver rekrytera när de tydligen redan sitter på makten.
Det började, som det alltid gör, med en siffra. Drygt 300 folkvalda ska enligt uppgifter ha kopplingar till gängkriminella nätverk. Siffran presenterades med samma lugna ton som en väderleksrapport. Som om det vore det mest naturliga i världen att var tionde kommunpolitiker uppges ha en fot i undre världen.
Vittnen beskriver scener av ren förvirring
Vem infiltrerade vem? Det är den fråga som nu plågar utredarna. Började gängmedlemmarna i politiken, eller började politikerna i gängen? En källa inom Polismyndigheten vittnar om att det i vissa kommuner är svårt att avgöra var fullmäktigemötet slutar och nätverket börjar. ”Det enda som skiljer dem åt är att gängen har tydligare hierarkier”, uppges en utredare ha sagt under ett internt möte.
Kriminologen Bengt-Ove Syrén vid Mälardalens tankesmedja för samhällsförfall ser en logisk utveckling. ”Om man vill kontrollera ett område behöver man bygglov, parkeringstillstånd och upphandlingar. Var finns allt det? I kommunhuset”, förklarar han. ”Att folkvalda gäng kriminella nätverk sammanfaller är inte en skandal. Det är ren effektivisering.”
Från riksdagen hörs ett försiktigt mummel. Demokratiminister Saga Ljungkvist (S) ska enligt uppgifter ha kallat situationen ”bekymmersam men komplex”. Hon vittnar dock om att hon aldrig personligen sett en gängkriminell i korridorerna. Frågan är förstås om hon hade känt igen en. Mötesprotokoll och kulhål kan trots allt vara svåra att skilja åt i dåligt upplysta kommunhus.
Oppositionspartier kräver nu hårdare tag, samtidigt som de vägrar specificera mot exakt vilka. En granskning av de 300 namnen uppges visa att de finns i samtliga riksdagspartier. Lojaliteten verkar gå på tvären — inte bara mellan partier, utan mellan lagbok och brottsbalken.
Utredningen fortsätter, men förutsättningarna beskrivs som komplicerade. De misstänkta åtnjuter nämligen politisk immunitet, medborgarnas förtroende och i flera fall egen nyckel till stadshuset. Demokratin, konstaterar bedömare, fungerar utmärkt — det är bara oklart för vem.
