Pehrson flyr landet efter avslutat uppdrag — tilldelas diplomatisk immunitet i Lissabon
Johan Pehrson lämnar svensk politik för en ambassadörspost i Portugal. Ingen har ännu kunnat förklara varför flykten sker just nu.
Foto: Bildbyrån Riksbulletinen
Johan Pehrson lämnar svensk politik för en ambassadörspost i Portugal. Ingen har ännu kunnat förklara varför flykten sker just nu.
Det var tidigt på torsdagsmorgonen som uppgifterna först nådde Riksbulletinens redaktion. Johan Pehrson, den tidigare arbetsmarknadsministern, ska enligt regeringskansliet ha utsetts till Sveriges ambassadör i Portugal. Men varför just Portugal? Och varför just nu? Frågorna hopar sig som oöppnade remissvar på ett övergivet departement.
Spåren leder till Lissabon
Mönstret är välkänt för den som följt svensk politik tillräckligt länge. En minister vars reformer aldrig riktigt materialiserades. En Tidöpartner vars kravlista aldrig riktigt uppfylldes. Och plötsligt — en tjänst vid Europas västligaste kust, så långt från Norrköping man kan komma utan att lämna kontinenten.
Ambassadörsposten har länge fungerat som svensk politiks motsvarighet till vittnesskyddsprogrammet. Den som inte längre kan verka i riksdagen utan att väcka obehagliga följdfrågor uppges regelmässigt erbjudas en residensbostad med havsutsikt. ”Det handlar inte om en flyktväg”, säger statsvetaren och begravningsentreprenören Folke Urna vid Lunds universitet. ”Det handlar om att ge personen en värdig ceremoni. Politiskt sett är Pehrson redan död.”
Vittnesmålen från partikamrater är påfallande likalydande. Samtliga uppger att Pehrson ”gjort fantastiska insatser” utan att kunna specificera en enda. En källa nära partiledningen vittnar om att beslutet fattades ”i stor enighet”, vilket i liberala sammanhang ska tolkas som att ingen orkade protestera.
Vad Pehrson faktiskt ska göra i Lissabon förblir höljt i diplomatiskt dunkel. Handelsfrämjande, uppges det. Kulturutbyte, antyds det. Pastéis de nata på statens bekostnad, misstänks det. Portugal har å sin sida inte kommenterat utnämningen, vilket antingen vittnar om diplomatisk diskretion eller om att de ännu inte märkt att någon är på väg.
Så sluts ännu ett kapitel i den svenska politikens stora kriminalroman — där ingen döms, ingen frias, och den misstänkte alltid får en lägenhet vid Atlanten.
