En avhoppad sverigedemokrat beskriver sig själv som en pain in the ass. Partiet har för en gångs skull ingen invändning mot den engelskspråkiga formuleringen.

Det är sällan svensk politik levererar så kirurgiskt exakta självdiagnoser. När SD-vilden i en intervju summerade sin tid i partiet med orden «har varit en pain in the ass» uppstod det ovanliga läget att samtliga inblandade parter var helt överens. Partiet nickade. Vilden nickade. Även riksdagens stolsdynor tycktes nicka.

Expertisen enig: Ärligaste politiska uttalandet sedan 2002

Docent Birger Kåss vid Lundauniversitetets institution för politisk kroppsspråksanalys kallar uttalandet historiskt. «Vi har inte sett den här graden av självinsikt hos en förtroendevald sedan Göran Persson sa att han var trött», säger Kåss. «Skillnaden är att den här gången stämmer det med observerade data.»

Att en politiker frivilligt beskriver sig som ett analt obehag är i sig anmärkningsvärt. I normala fall krävs det minst en mandatperiod innan väljarna kommer till samma slutsats. Vilden har alltså kortat ner processen avsevärt. Det borde vara en effektivisering som även Tidöpartierna kan uppskatta.

Sverigedemokraternas pressavdelning meddelade kort att man «inte kommenterar enskilda kroppsdelar». En formulering som enligt uppgift krävde tre utkast och en jurist. Partisekreteraren ska dock i en intern chatt ha svarat med enbart en emoji föreställande en persika.

Språkvetare har noterat att vilden valde engelska för sin bekännelse. Det tolkas som att det svenska språket helt enkelt saknar tillräckligt exakta termer för den typ av irritation hen åstadkommit. Alternativet «jag har varit en riktig hemorrhoid» övervägdes enligt uppgift men föll på att det lät för medicinskt.

Riksdagens talman har ännu inte tagit ställning till om «pain in the ass» ska föras till protokollet som ordningsfråga eller som motion.

— Majken Rundgång, Biträdande chefredaktör, Riksbulletinen