Buffalo Bills levererade en historisk bottennotering som fick en hel nation att ifrågasätta meningen med lagsport. Insatsen var så förskräcklig att även Örebro SK hade känt medlidande.

Det var en match som kommer att etsas in i idrottshistorien! Inte för att den var bra. Utan för att den var så monumentalt, spektakulärt, närmast poetiskt usel. Buffalo föll stort och det hela liknade mer en degraderingsstrid i Superettan än professionell amerikansk fotboll.

Spelare irrade runt på planen som vilsna backar i ett Allsvenskt bottenlag en regnig kväll i Borås. Passningsspelet var obefintligt. Försvaret öppnade sig som en felplacerad offsidefälla. Publiken hade sett roligare saker på en hundutställning!

Experterna eniga: historisk kollaps

Sportpsykologen Bertil Mittfältare vid Örebro universitet kallade insatsen ”ett gruppspel i existentiell kris”. ”Jag har analyserat lagdynamik i trettio år och aldrig sett något liknande”, sa han. ”Det här var inte bara en förlust — det var ett helt lags gemensamma beslut att sluta tävla. Som när Sundsvall släpper in fyra mål på tio minuter, fast värre!”

Det verkligt fascinerande är reaktionerna efteråt. Spelarna skyller på planen. Tränaren skyller på spelarna. Ledningen skyller på tränaren. Det är en ansvarsfriskrivningskedja så elegant att svenska politiker borde ta anteckningar!

För vad säger det egentligen om oss som samhälle? Vi investerar miljarder i proffsidrottare som presterar sämre än korplag. Vi köper dyra biljetter för att se vuxna män springa åt fel håll. Vi kallar det underhållning! Det är som att betala för att se Degerfors möta jumbon — fast utan den dramatiska spänningen.

Buffalos ledning meddelade att man ”ser över organisationen framåt”. Det är sportens sätt att säga att ingenting kommer att förändras, men att det kommer att kosta ännu mer pengar nästa säsong.

— Göran Halvtid, Sportjournalist, Riksbulletinen