FILMRECENSION

Ibland ser man en film som berör en på djupet. Mixtape grep tag i mitt hjärta och vägrade släppa. Jag grät faktiskt i bilen efteråt, men det kan ha berott på parkeringsavgiften.

Jag måste vara ärlig med er, kära läsare. Mixtape handlar om tre envisa tonåringar och deras vilda äventyr. Men allt jag kunde tänka på var sommaren 1994. Jag var sexton och hade precis köpt min första kassett med egna pengar.

Filmen är fylld med klassiska 90-talslåtar som verkligen är riktiga bangers. Varje gång en ny låt började spelas kände jag igen mig. Jag hade nämligen en egen mixtape som jag spelade in åt Jörgen i 9B. Han lyssnade aldrig på den. Det förändrade mig som människa. Jag blev filmkritiker istället för att gifta mig med Jörgen.

Kundvagnar och tungkyssar – precis som bakom ICA Maxi 1995

Filmen innehåller tydligen både kundvagnar och tungkyssar i sin handling. Det är nästan kusligt hur mycket det liknar min egen tonårstid. Vi brukade åka kundvagn nerför backen vid köpcentret. Min kompis Åsa tappade en tand. Det var vår version av tonårsäventyr. Regissören måste ha vuxit upp i samma typ av svensk förort.

De tre tonåringarna i filmen romaniserar sin ungdom på ett sätt som känns universellt. Eller så är det jag som romaniserar min egen ungdom. Gränsen är hårfin. Som filmkritiker med djup analytisk förmåga ser jag dock skillnaden. Filmen handlar om nostalgi och längtan efter enklare dagar. Precis som jag längtar efter tiden innan elräkningar.

Det enda som stör mig är att filmen påminner om att jag aldrig fick tillbaka kassettbandet från Jörgen. Han bor i Skövde nu. Jag googlade. Men filmens energi och lekfulla tonårskaos lyfter verkligen helheten. Spellistans låtval är genuint fantastiskt. Jag ger filmen fyra av fem möjliga kassettband eftersom Jörgen fortfarande inte har svarat på mitt meddelande.

★★★★☆
4/5

Ett kassettband från fullt betyg, avdrag för att Jörgen aldrig ringde tillbaka.

— Vanessa Vimmel, Nöjesredaktör, Riksbulletinen