FILMRECENSION

Ibland ser man en film som förändrar ens syn på hela genren. Nemesis är inte den filmen, men jag åt en fantastisk nachotalrik under visningen. Det i sig förtjänar en recension av rang.

Jag ska vara ärlig. Jag kom till den här filmen tjugo minuter sent. Parkeringshuset vid biografen hade stängt en våning. Jag fick gå tre kvarter i regn. Men det gav mig tid att reflektera över brottsdramats väsen.

Nemesis är alltså Netflixs nya krimthriller. Den handlar om hämnd och makt i undre världen. Det påminner om Heat, fast med mer ost, som kritikerna säger. Jag kan bekräfta att osten var påtaglig. Inte minst i nachotalriken jag beställde i biobaren. Den kostade 89 kronor och hade jalapeños.

Biobaren som den verkliga huvudrollen

Låt mig förklara varför biobaren är relevant för analysen. Nemesis serverar oss ett rejält smörgåsbord av klichéer. Precis som biobaren serverade mig ett smörgåsbord av tillbehör. Jag räknade fyra olika såser. Filmen hade minst fyra olika subplot. Båda var överväldigande men tillfredsställande på ett primalt sätt. Det är kulturkritik på hög nivå, om ni frågar mig.

Skådespelarna gör sitt bästa med materialet. Det ska sägas. Men stolen jag satt i knakade varje gång jag lutade mig framåt. Det störde min koncentration under de mest intensiva scenerna. En man bredvid mig suckade högt vid varje plot twist. Jag vet inte om han suckade åt filmen eller åt min stols ljud.

Sammanfattningsvis levererar Nemesis exakt vad man förväntar sig. Inget mer, inget mindre. Precis som biobaren levererade exakt vad menyn lovade. Jag ger filmen fyra av fem möjliga nachotalrikar, för att stolen förstörde upplevelsen.

★★★★☆
4/5

Nachotalriken var en fyra, filmen hängde med i samma nivå. Rättvist betyg.

— Vanessa Vimmel, Nöjesredaktör, Riksbulletinen