FILMRECENSION

Vissa filmer berör dig. Andra filmer FÖRÄNDRAR dig. ’Kon föder på natten’ gjorde att jag tänkte på mig själv i nästan två timmar, och det är väl ändå filmkonstens högsta syfte.

Jag ska vara ärlig. Redan i öppningsscenen, där Kosovo breder ut sig i grått och hårt ljus, kände jag igen mig. Inte för att jag har varit i Kosovo. Men 2019 klippte min frisör Ronny av tre centimeter för mycket. Det var också ett svek. Ett fruktansvärt svek. Och svek är ju precis vad den här filmen handlar om.

Amanda Svensson spelar huvudrollen med en råhet som fick mig att tänka på den där kvällen. Jag hade bokat balayage. Ronny gav mig en page. Jag sa inget, för jag är konflikträdd. Precis som karaktärerna i filmen bär på ett självhat. Jag förstår dem på djupet. Ingen annan kritiker i Sverige har den erfarenheten.

Rasism, övergrepp och dåliga frisyrer — en universell berättelse

Filmen skildrar rasism och övergrepp med brutal ärlighet. Det är obehagligt. Det är nödvändigt. Men framför allt påminde det mig om hur Ronny sa att pagen ’klädde mig’. Han ljög rakt i ansiktet på mig. Det är gaslighting. Precis som i Pajtim Statovcis manus. Parallellerna är häpnadsväckande. Jag är förvånad att ingen annan recensent har sett kopplingen till frisörbranschen.

Nattstämningen i filmen är mörk och klaustrofobisk. Kon som föder blir en symbol för något nytt som tvingas fram ur smärta. Min page växte också ut till slut. Det tog åtta månader. Åtta månader av lidande. Regissören förstår uppenbarligen den typen av trauma.

Det här är en film som stannar kvar i kroppen. Jag grät två gånger. En gång under slutscenen. En gång när jag kom hem och såg ett gammalt foto med pagen. Ge filmen fem kor av fem, tycker jag, men jag landar på fyra eftersom Ronny fortfarande inte har bett om ursäkt.

★★★★☆
4/5

En ko minus för att filmen inte hade en enda scen hos en frisör.

— Vanessa Vimmel, Nöjesredaktör, Riksbulletinen