De tar våra replokaler — men ger oss ChatGPT istället
Regeringen stryper stödet till landets replokaler. Samtidigt pumpar riskkapitalister miljoner in i AI-bolag som lovar att "demokratisera kreativiteten". Jag ser ett mönster här, och det luktar illa.
Foto: Bildbyrån Riksbulletinen
KRÖNIKA
Regeringen stryper stödet till landets replokaler. Samtidigt pumpar riskkapitalister miljoner in i AI-bolag som lovar att ”demokratisera kreativiteten”. Jag ser ett mönster här, och det luktar illa.
Jag spelade bas i ett band under nio år. Vi övade i en fuktig källare i Flemingsberg. Det var kallt, det lät för jävligt och vi älskade varje sekund. Den källaren finns inte längre. Den är nu ett datacenter.
Detta är naturligtvis en slump. Precis som det är en slump att regeringen just nu skär i bidragen till kommunala replokaler. Precis som det är en slump att tre svenska AI-startups den här veckan tillkännagivit investeringar på sammanlagt 400 miljoner kronor. Allt är slumpar. Ingenting hänger ihop. Gå vidare, inget att se här.
Kreativiteten ska inte kosta — den ska genereras
Låt mig måla upp visionen åt er. I framtiden behöver ingen ung människa i Katrineholm hyra en replokal för 800 kronor i månaden. Nej, nej. Hon öppnar en app, skriver ”dystopisk post-punk med vibbar av tidig Refused”, och algoritmen skapar musiken åt henne. Ingen svett. Inget missljud. Inga grannar som bankar i taket. Perfekt.
Detta kallas disruption. Jag kallar det stöld med mjukvara.
När staten slutar finansiera fysiska rum för kultur, fylls tomrummet av privata aktörer. De privata aktörerna säljer verktyg. Verktygen ägs av bolag. Bolagen ägs av fonder. Fonderna ägs av tolv personer i fleecetröjor. Det är inte en konspirationsteori. Det är bara ett konstaterande. Jag konstaterar bara.
Jag har läst regeringens budgetmotivering. Den innehåller orden ”effektivisering”, ”prioritering” och ”långsiktig hållbarhet”. Inget av dessa ord betyder det de låtsas betyda. ”Effektivisering” betyder nedskärning. ”Prioritering” betyder att någon annan väljer bort dig. ”Långsiktig hållbarhet” betyder att problemet blir nästa regerings fel.
Samtidigt intervjuas en 28-årig grundare i Breakit. Han berättar att hans AI kan ”hjälpa musiker att hitta sin röst”. Hans bolag har ännu inga intäkter. Däremot har det 85 miljoner i riskkapital och ett kontor med pingisbord. Jag önskar honom lycka till. Innerligt. Utan ironi. Nästan.
Det finns ungdomar i Örebro, i Sundsvall, i Landskrona som just nu inte har någonstans att spela. Inte för att de saknar talang. Inte för att ingen vill lyssna. Utan för att replokalen stängde och appen inte har kommit än. I det glappet — i det mörka, fuktiga, underfonderade glappet — föds ingen musik alls. Det är precis vad någon räknat med.
