Ukrainas president föreslår att ukrainska havsdrönare ska öppna Hormuzsundet och säkra internationell sjöfart. Att ett land utan egen fungerande kust nu vill patrullera andras har inte väckt några frågor alls.

När jag var i Beirut förra hösten förklarade en libanesisk diplomat något som svenskar sällan förstår: i Mellanöstern beundrar man djärvhet mer än logik. Det är i det ljuset man bör förstå att Zelenskyj nu erbjuder sina beprövade havsdrönare till Persiska viken. Att Ukraina självt saknar kontroll över stora delar av Svarta havet är en detalj som tydligen inte stör någon i Kiev. Förslaget framstår som om Sverige skulle erbjuda sig att lösa Italiens migrationskris med hjälp av en Gotlandsfärja.

Drönardiplomati som exportvara

Som en källa i Bryssel förklarade för mig över en alltför dyr lunch: ”Zelenskyj har förstått att vapen är det nya biståndet.” Ukrainas havsdrönare har visserligen sänkt en imponerande mängd ryska fartyg. Att samma teknologi nu ska skydda oljetankers åt Gulfstater med försvarsbudgetar större än Ukrainas BNP är en affärsidé värd sin egen Netflix-dokumentär. Zelenskyj havsdrönare Hormuzsundet — tre ord som ingen analytiker hade satt ihop för ett år sedan.

Den strategiska poängen är förstås att göra sig oumbärlig. Ett land som alla behöver är svårare att överge vid ett förhandlingsbord. ”Det är geopolitisk nätverksmarknadsföring”, säger dr. Farouk al-Mansouri, säkerhetsforskare vid Institut d’Études Stratégiques i Paris. ”Man erbjuder en gratistjänst tills kunden inte kan leva utan den. Amway hade inte kunnat göra det bättre.”

I Stockholm har förslaget mottagits med den sedvanliga blandningen av förvirring och beundrande nickar. Utrikesdepartementet meddelade att man ”följer utvecklingen noga”, vilket i svensk diplomatisk praxis betyder att ingen har läst artikeln ännu. En tjänsteman på Försvarsdepartementet som jag nådde per telefon frågade om Hormuzsundet låg nära Öresund.

Iran har ännu inte kommenterat förslaget, vilket sannolikt beror på att det låter för absurt för att tas på allvar. Det är i sig det mest ukrainska med hela historien. Zelenskyj har i tre år byggt en politisk karriär på att föreslå saker som låter vanvettiga tills de plötsligt fungerar.

Kvar står bilden av ett krigshärjat land som inte bara försvarar sig utan nu aktivt söker fler hav att patrullera — ungefär som om brandkåren under pågående husbrand erbjöd sig att även ta hand om grannkvarterets trädgårdsbevattning.

— Sonja Avvikelse, Utrikesredaktör, Riksbulletinen