Ukrainas president vill nu exportera sin havsdrönarkompetens till Persiska viken. Att ett land utan egen flotta blivit världens främsta marinmakt är en ironi som bara geopolitiken kan leverera.

När jag var i Manama förra hösten förklarade en bahrainsk diplomatrådgivare att Hormuzsundet är ”världens mest nervösa vattenväg”. Nu vill alltså Zelenskyj skicka ukrainska havsdrönare dit för att hålla sundet öppet. Det är ungefär som om Sverige erbjöd sig att lösa Sahels livsmedelskris med surströmmingskonserver — tekniskt sett en kapacitet, men kontextuellt förbryllande.

Som en källa i Bryssel förklarade för mig över en rätt undermålig crémant: ”Zelenskyj har förstått något grundläggande om modern geopolitik. Man behöver inte ha en flotta för att vara en sjömakt. Man behöver bara ha drönare och enorm desperation.” Det är svårt att invända.

Från Svarta havet till Persiska viken — den nya franchisemodellen

Det verkligt remarkabla är affärsmodellen. Ukraina har i praktiken byggt världens mest effektiva asymmetriska marinvapen under pågående krig. Nu vill man licensiera konceptet, som en slags militär IKEA-modell fast med sprängmedel istället för insexnycklar. I Washington rapporteras intresset vara ”betydande”, vilket på diplomatspråk betyder att Pentagon redan har en PowerPoint klar.

Den svenske försvarsanalytikern Bertil Kåge vid Totalförsvarets forskningsinstitut kommenterade nyheten med att ”Sverige också har maritim drönarkapacitet”. Ingen utländsk journalist ställde någon följdfråga. Det säger i princip allt om Sveriges plats i den globala säkerhetsdiskursen.

”Det geniala är att Zelenskyj säljer en lösning på ett problem som ännu inte eskalerat fullt ut”, säger dr. Fawzia al-Rashid, fiktiv men övertygande säkerhetsforskare vid IISS i London. ”Det är som att erbjuda brandkåren innan huset brinner. Fast brandkåren består av explosiva fjärrstyrda båtar.”

Iran har ännu inte kommenterat förslaget, vilket i Teheran brukar betyda att någon håller på att formulera ett uttalande om ”zionistiska drönarkonspiratörer”. Samtidigt sitter svenska utrikesdepartementet sannolikt i ett möte om huruvida man ska ha en åsikt eller inte. I den globala ordningen finns det länder som skickar drönare till Hormuzsundet, och länder som skickar pressmeddelanden — Sverige vet sedan länge vilken kategori man tillhör.