Zelenskyj erbjuder sig lösa Irans sund med ukrainska drönare — världen osäker på om det är geni eller desperation
Ukrainas president vill nu öppna Hormuzsundet med samma havsdrönare som sänkt ryska flottan. Sverige avvaktar som vanligt med att ha en åsikt tills någon annan haft den först.
Foto: Bildbyrån Riksbulletinen
Ukrainas president vill nu öppna Hormuzsundet med samma havsdrönare som sänkt ryska flottan. Sverige avvaktar som vanligt med att ha en åsikt tills någon annan haft den först.
När jag var i Doha förra månaden skrattade en emiratisk diplomat så att hans thobe skakade. ”Zelenskyj är den enda statschefen som aktivt söker fler krig att delta i,” sa han. ”Vi andra försöker åtminstone låtsas att vi vill ha fred.” Det är svårt att inte beundra den ukrainska logiken: om man redan slåss mot en supermakt kan man lika gärna diversifiera.
Som en källa i Bryssel förklarade för mig över en alltför dyr lunch på Place Lux: Zelenskyj har förstått något fundamentalt om modern geopolitik. Den som erbjuder sig att lösa andras problem får pengar. Den som bara har egna problem får medlidande och trötthet.
Drönardiplomati som exportvara
Det finns en särskild sorts statsmannaskap som uppstår när man inte har något att förlora. Ukraina har förlorat territorium, tusentals liv och sin turistindustri. Kvar finns en imponerande arsenal av sjödrönare och en president med stand-up-komikerns timing. Att erbjuda dessa drönare till Persiska viken är egentligen bara nästa logiska steg i en karriär som gått från TV-komedi till existentiellt försvarskrig.
Pentagons talesperson kommenterade förslaget med den sortens kliniska artighet som amerikaner reserverar för allierade som blivit lite väl kreativa. ”Vi uppskattar Ukrainas innovativa tänkande och ser fram emot att diskutera alla aspekter,” sa hon. Översatt från Washington-diplomatiska betyder det ungefär: ”Snälla ring inte igen.”
Sveriges försvarsminister har ännu inte kommenterat saken, vilket i sig är en nyhet lika förutsägbar som midsommarregn. Professor Ingvar Kåldolme vid Försvarshögskolan uppgav dock för Riksbulletinen att ”det vore intressant att studera frågan i en interdepartmental arbetsgrupp med sikte på en rapport 2027”. I Stockholm förväxlar man fortfarande utredningar med handling, en tradition lika gammal som riket självt.
Zelenskyj har i praktiken skapat en helt ny utrikespolitisk modell. Man ber om vapen, får vapen, bygger egna vapen och erbjuder sedan vapnen till andra mot geopolitiskt inflytande. Det är i grunden samma affärsidé som svensk vapenexport, fast utan den besvärliga byråkratin och de moraliska krystågen i efterhand.
