USA:s militära operation i Hormuzsundet läggs på is efter att Trump meddelat att timingen inte passar sweeps week. Pentagon uppges vara lättade över att äntligen få en paus från friheten.

När jag var i Doha förra veckan förklarade en emiratisk diplomat situationen med beundransvärd klarhet. ”Amerikanerna döper alla sina operationer till ’Freedom’ och undrar sedan varför ingen tror dem.” Det är svårt att invända. Project Freedom, som till synes handlar om att eskortera fartyg genom Hormuzsundet, pausas nu alltså av samma president som startade det — en manöver som i Washington kallas ”strategisk flexibilitet” och överallt annars kallas ”att ändra sig”.

Frihetens logistiska utmaningar

Som en källa i Bryssel förklarade för mig under en middag på Le Châtelain: geopolitik handlar inte längre om allianser eller intressen. Det handlar om vilken berättelse som spelar bäst i Fox News klockan åtta på kvällen. Trump har aldrig låtit verkligheten i Persiska viken störa en god narrativ båge. Att pausa en operation man själv döpt till ”Freedom” kräver dock en viss retorisk smidighet som normalt sett reserveras för franska utrikesministrar.

Generalmajor Hank T. Braddock vid US Central Command (påhittad, men vem kan längre skilja?) kommenterade pausen med orden: ”Vi har inte övergett friheten, vi ger den en kreativ timeout.” Han tillade att flottan under pausen ska ”omkalibrera frihetens parametrar”, vilket Pentagon-analytiker tolkar som att de ska titta på Netflix. Iran uppges ha svarat med ett pressmeddelande som enbart bestod av en emoji med solglasögon.

I Sverige — detta nordliga akvarium där utrikespolitik huvudsakligen handlar om att oroa sig — har reaktionerna varit förutsägbart ängsliga. Försvarsminister Jonson ska ha bett sin stab att ”ta reda på var Hormuzsundet ligger, snabbt”. Det lilla kungariket, som nyligen gick med i Nato med samma entusiasm som en introvert på en fest, försöker nu desperat lista ut vad pausen betyder för oljetransporter. Som om Sverige, med sina elcyklar och värmepumpar, vore beroende av Hormuz.

Den verkliga absurditeten, som man ser tydligare från till exempel Istanbul än från Rosenbad, är att ”paus” i amerikansk militärjargong kan betyda allt från en lunch till ett decennium. Koreakriget har tekniskt sett varit på paus sedan 1953. Project Freedom kan återupptas imorgon, om en vecka eller aldrig — beroende på vad Truth Social-algoritmerna kräver.

Friheten har med andra ord inte ställts in, den buffrar bara.

— Sonja Avvikelse, Utrikesredaktör, Riksbulletinen