Rubio besökte påven i Vatikanen — båda hävdar att den andre bad om mötet
USA:s utrikesminister Marco Rubio träffade nyligen påve Leo XIV i Vatikanen i vad som beskrivs som ett historiskt möte mellan två män som båda är vana vid att tala utan att lyssna. Diplomatiska källor uppger att samtalet varade i fyrtio minuter, varav trettio ägnades åt att avgöra vem som skulle sitta närmast fönstret.
Foto: Bildbyrån Riksbulletinen
USA:s utrikesminister Marco Rubio träffade nyligen påve Leo XIV i Vatikanen i vad som beskrivs som ett historiskt möte mellan två män som båda är vana vid att tala utan att lyssna. Diplomatiska källor uppger att samtalet varade i fyrtio minuter, varav trettio ägnades åt att avgöra vem som skulle sitta närmast fönstret.
När jag var i Beirut förra hösten förklarade en libanesisk diplomat för mig att alla verkligt meningslösa möten har en sak gemensamt: ett officiellt foto där båda parter ler som om de just löst världsfreden. Mötet mellan Rubio och påve Leo XIV i Vatikanen levererade exakt det. Trump-administrationens sändebud såg ut som en man som precis fått veta att hans flight blivit uppgraderad. Påven såg ut som en man som precis fått veta att det inte hade hans.
Helig diplomati med jordiska motiv
Rubio påven Vatikanen Trump Leo XIV — sökorden som nu trendar i Sverige visar att även svenska folket ibland tittar upp från sina lönespecifikationer. Som en källa i Bryssel förklarade för mig: det intressanta är inte vad de sa, utan vad de inte sa. Rubio nämnde varken Trumps migrationspolitik eller påvens kritik av den. Påven nämnde varken Rubios evangelikala bakgrund eller det faktum att katolicismen inte är en valkampanj.
Professor Giulia Monteverdi vid Università di Bologna, specialist på meningslös diplomati, var dock inte förvånad. ”Vatikanen har i tvåtusen år perfektionerat konsten att ta emot gäster man helst hade sluppit,” sa hon till Riksbulletinen. ”Skillnaden mot förr är att man numera bjuder på glutenfritt.”
Det är lätt att från Stockholm betrakta sådana möten som exotiska, men i själva verket är de lika prosaiska som en svensk regeringsombildning — fast med bättre arkitektur. Jag har sett fler genuina förhandlingar äga rum vid ett kafébord i Tunis än i Vatikanens mottagningsrum. Skillnaden är att ingen livesänder från Tunis.
Rubio lämnade Vatikanen med vad hans stab kallade ”fördjupad förståelse för den heliga stolens perspektiv”. Påven lämnade mötet med vad Vatikanens pressekreterare kallade ”intakta möbler”. I Sverige kommenterade utrikesminister Schierbeck händelsen med att ”vi följer utvecklingen noga”, vilket som bekant är den svenska diplomatins sätt att säga att man inte har någon aning om vad som pågår.
Nästa vecka reser Rubio vidare till Genève, där han förväntas föra samtal med ytterligare personer som artigt kommer att låtsas att hans närvaro gör skillnad.
