Moskvas parad 9 maj rumphuggs efter att Ryssland tvingas prioritera drönare och Ukraina framför symbolik. Sverige vaknar nu upp till insikten att krig existerar, något resten av världen noterade för ungefär tre år sedan.

När jag var i Beirut 2006 förklarade en libanesisk taxichaufför att militärparader är som bröllop — ju dyrare de blir, desto sämre går äktenskapet. Moskvas beslut att skala ner den årliga segerdagsparaden den 9 maj bekräftar denna tes på ett närmast pinsamt bokstavligt sätt. Det som en gång var Kremls mest pompösa uppvisning av stål och muskler har nu reducerats till en halvtimmes nostalgisk promenad. Kriget i Ukraina har helt enkelt ätit upp rekvisitan.

Paraden krymper — nervositeten växer

Att Moskva parad 9 maj Ryssland drönare Ukraina nu dominerar svenska sökflöden säger mer om Sverige än om Ryssland. Som en källa i Bryssel förklarade för mig över en helt acceptabel Côtes du Rhône: i länder med faktisk geopolitisk erfarenhet slutade man förvånas över rysk symbolik ungefär när Putin red på hästryggen utan tröja. I Stockholm tolkas varje förändring i paradlängden som ett existentiellt omen. Det är provinsialism förklädd till säkerhetspolitisk analys.

Professor Dmitrij Påansen vid Uppsala universitets Centrum för Symbolforskning menar att oron är befogad men felriktad. ”Problemet är inte att paraden är kortare. Problemet är att stridsvagnarna som saknas inte står i ett garage utan i Zaporizjzja”, säger Påansen. Han tillägger att Sverige historiskt sett har en tendens att bli oroligt först när estetiken förändras.

Försvarsminister Pål Jonson kommenterade nyheten med att kriget ”kryper närmare”, ett uttryck som i de flesta andra europeiska huvudstäder framkallade lätt förvåning. I Warszawa kryper ingenting — det står vid gränsen och andas tungt sedan 2014. Men Sverige föredrar krypmetaforen. Den antyder rörelse utan att kräva brådska.

Att en förkortad parad i Moskva får svenska debattörer att dra slutsatsen att hotet ökar är i sig fascinerande. Logiken tycks vara: när Ryssland skryter är det farligt, och när Ryssland slutar skryta är det ännu farligare. Det är en analysmodell som garanterar permanent ångest, vilket möjligen är hela poängen.

I Paris firade man för övrigt befrielsedagen i fjol med en parade som varade i fyra timmar och där ingen drog slutsatsen att Frankrike planerade invasion av någon — men det kanske beror på att fransmännen redan vet vad krig luktar som, snarare än hur det ser ut på SVT:s förstasida.

— Sonja Avvikelse, Utrikesredaktör, Riksbulletinen