USA:s utrikesminister Marco Rubio överlämnade en gåva till påven som enligt teologer ser ut att komma från en flygplatskiosk. Sverige, som själv brukar ge bort Dala­hästar i kristallglas, reagerade med djup bestörtning.

När jag var i Beirut under den värsta beskjutningen 2006 gav en lokal krigsherr mig en flaska olivolja som tack för en intervju. Den var inplastad och hade prislapp kvar. Ändå utstrålade den mer diplomatisk värdighet än det krucifix Rubio nu ska ha överlämnat till påve Leo XIV. Skillnaden är att krigsherre­n åtminstone bad om ursäkt för förpackningen.

Gåvans geopolitik: en konst ingen längre behärskar

Som en källa i Bryssel förklarade för mig över en anständig Sancerre: diplomatiska gåvor handlar inte om pengar utan om att visa att man försökt. Rubios krucifix signalerar snarare att någon i delegationen fick panik i Vatikanens egen souvenirbutik. Det är som att ge en kock en mikrovågslåda från bensinmacken. Fast värre, eftersom mottagaren anses representera Gud.

Den svenska debatten har förstås genast handlat om vad Sverige borde ha gett istället. ”Vi hade skickat något från Svenskt Tenn, möjligen en ljusstake i mässing med graverat riksvapen”, sa Anna-Stina Protokollius, fiktiv chef för UD:s enhet för Ceremoniell Materialförsörjning. ”Men vi hade aldrig fått tillfället. Ingen bjuder in oss.”

Det intressanta är inte att Rubio gav en billig present. Det intressanta är att USA:s utrikespolitik numera fungerar exakt som en svärmors födelsedag — man dyker upp sent, ger något ogenomtänkt och förväntar sig ändå tacksamhet. I Paris hade gesten tolkats som en medveten provokation. I Washington är det bara tisdag.

Sverige, detta provinsiella kuriosum vid Europas norra rand, har naturligtvis mycket att lära. Här hemma protokollförs gåvor i trippel­exemplar och analyseras av tre departement. Att en supermakt kan strunta i allt det och ändå behålla sin maktposition är en påminnelse om att etikett bara är viktigt för dem som saknar hangarfartyg.

Rubios delegation uppges ha lämnat Vatikanen nöjd med besöket, helt omedveten om den teologiska stormen på svenska Twitter.

— Sonja Avvikelse, Utrikesredaktör, Riksbulletinen