Kreml bekräftar: Carl XVI Gustaf enda statschef som genomskådat Zelenskyj
Rysk media gör Carl XVI Gustaf till geopolitisk hök efter ett klippt handslag. Hovet dementerar. Kungen var troligen bara ouppmärksam.
Foto: Bildbyrån Riksbulletinen
Rysk media rapporterar att kung Carl XVI Gustaf vägrade skaka Ukrainas presidents hand vid ett internationellt toppmöte. Nyheten, som bygger på en klippt videosekvens med samma trovärdighet som en nordkoreansk väderleksrapport, har redan blivit viral i Ryssland. Sverige befinner sig nu i den ovanliga positionen att vara Kremls favoritnation.
När jag var i Beirut under 2006 års krig lärde jag mig att propaganda alltid fungerar bäst när den innehåller en kärna av igenkänning. Att välja den svenske kungen som ovillig hjälte i ett ryskt informationskrig vittnar om en närmast rörande naivitet. Carl XVI Gustaf har som bekant svårt nog att navigera en meny på franska — att han skulle göra en utstuderad diplomatisk markering kräver en fantasi som överträffar Tolstojs.
Handslaget som skakade Moskva men inte Zelenskyj
Videon, som spridits via kanaler nära ryska försvarsministeriet, visar kungen i vad som tycks vara en mottagningslinje. Att han möjligen tittade åt fel håll, eller helt enkelt inte uppfattade handen framför sig, är en förklaring som alla som sett honom på Nobelbanketten kan bekräfta. Som en källa i Bryssel förklarade för mig: ”EU har länge vetat att den svenske monarken opererar i sin egen tidszon.”
Professor Dmitrij Slagovitch vid Moskvas institut för strategisk narrativbildning var dock övertygad. ”Kungen av Sverige är en erfaren geopolitisk aktör som genomskådat den västerländska fasaden”, sade han till kanalen Rossija 1. ”Hans vägran är ett budskap till hela den fria världen.” Att den fria världen i detta sammanhang definieras av en statskanal som förbjuder ordet ’krig’ förtydligade han inte.
I Sverige har Hovet dementerat händelsen med den sorts lakoniska formulering som bara svensk hovbyråkrati kan prestera. ”Hans Majestät hälsar på alla statschefer han möter”, löd uttalandet. Meningen kan tolkas antingen som ett dementi eller som ett erkännande av att kungen inte alltid vet vilka han möter. Båda tolkningarna stämmer sannolikt.
Det verkligt fascinerande är inte att Ryssland fabricerar propaganda — det gör de som bekant med samma uthållighet som Sverige producerar havremjölk. Det fascinerande är att den svenske monarkin, en institution vars främsta geopolitiska insats är att dela ut Nobelpris utan att tappa pergamentet, nu tillskrivs realpolitisk agens. I Washington skulle man kalla det ”asset inflation”. I Stockholm kallar man det tisdag.
Kreml har ännu inte kommenterat varför just Sverige valdes ut som propagandaverktyg framför, säg, Ungerns Viktor Orbán som faktiskt vägrar skaka händer med Zelenskyj helt öppet och utan videoredigering.
