Belarus får tävla i OS — IOK bedömer att diktaturer inte bryter mot fair play-reglerna
Belarus är tillbaka på den olympiska arenan efter att IOK konstaterat att förtryck av befolkningen inte räknas som dopning. Beslutet om belarus-os hyllas av regimen i Minsk som den största segern sedan senaste riggade valet.
Belarus är tillbaka på den olympiska arenan efter att IOK konstaterat att förtryck av befolkningen inte räknas som dopning. Beslutet om belarus-os hyllas av regimen i Minsk som den största segern sedan senaste riggade valet.
Vilken comeback! Belarus har gjort en Lazarus-insats av historiska mått. IOK meddelade på torsdagen att landet får tävla i OS trots att regimen vanligtvis mest idrottar i disciplinerna fängslande av journalister och kapning av passagerarplan. Det är som om Degerfors skulle ta sig tillbaka till Allsvenskan — fast med hemlig polis.
Historisk passning från IOK till Lukasjenko
IOK:s talesperson Jean-Claude Baguette förklarade beslutet med olympisk värdighet. ”Idrotten ska stå över politiken, precis som den stod över politiken i Berlin 1936”, sa Baguette utan att blinka. Han tillade att IOK hade genomfört en ”grundlig granskning” som tog hela fjorton minuter. Det var snabbare än ett straffavgörande i handboll!
Den svenska Belarusexperten Kerstin Omvärldsblind vid Uppsala universitet menade att beslutet var logiskt. ”Om man skulle utesluta varje land som fängslar oppositionella så skulle halva OS-byn stå tom”, sa hon. ”Och tänk vilken dålig stämning det hade blivit i matsalen.” En historisk analys, helt i klass med Lagerbäcks taktikgenomgångar!
Regimen i Minsk firade beslutet med sedvanlig ödmjukhet. President Lukasjenko ska enligt uppgift ha hållit ett tacktal på nittio minuter. Han jämförde sig själv med Jesse Owens. Skillnaden är förstås att Owens flydde från en diktatur medan Lukasjenko driver en. Men detaljer har aldrig stoppat en bra anfallsspelare!
Kritiker påpekar att belarusiska idrottare som protesterat mot regimen fortfarande sitter fängslade. IOK bemötte kritiken genom att hänvisa till den olympiska stadgans paragraf om ”respekt för värdlandets traditioner”. Det kallas att spela med motvind. Eller snarare att spela med en regim som bestämmer vilken väg vinden blåser.
Belarus deltagande i OS visar att den olympiska rörelsen fortfarande är lika principfast som en mittback i division fyra — beredd att släppa igenom vad som helst bara det håller spelet igång.
