FILMRECENSION

Ibland ser man en film som river upp gamla sår man inte visste att man hade. Romería handlade om familjehemligheter, och det fick mig att tänka på mitt eget liv. Jag grät faktiskt i biosalongen, men mest av personliga skäl.

Carla Simóns nya film handlar om en ung kvinna som söker sin döde fars familj. Det är känsligt och rått. Men jag kunde inte sluta tänka på sommaren 2014. Då hittade jag en låda på mormors vind med brev jag aldrig sett.

Precis som huvudkaraktären i Romería fick jag veta saker ingen berättat. Mormor hade tydligen en brevvän i Alicante. Jag vet fortfarande inte hela sanningen. Filmen fångar exakt den känslan av att familjen mörkar.

Hemligheter, Spanien och min mormors brevvän Gonzalo

Filmen utspelar sig i en spansk kuststad och handlar om aids och förlust. Det är tungt. Men jag kände igen mig så starkt i temat om föräldrar som ljuger. Mormor sa alltid att Gonzalo bara var en pensionärskompis. Men breven var skrivna på parfymerat papper. Simón förstår att sanningen alltid läcker ut till slut.

Det autofiktionella greppet är modigt. Simón bygger på sin egen historia. Precis som jag borde skriva en film om mormors låda. Jag antecknade faktiskt en filmidé under eftertexterna. Den ska heta ’Vindshemligheter’ och utspela sig i Småland.

Filmen visades i Cannes, vilket bevisar att den är bra. Men jag tycker att min egen historia är minst lika filmisk. Betyget hade blivit högre om huvudkaraktären också hittat parfymerade brev.

★★★★☆
4/5

Filmen får fyra för att den inspirerade mig att skriva mitt eget manus.

— Vanessa Vimmel, Nöjesredaktör, Riksbulletinen