Performanskonstnär genomför djärv kritik av monarkistiska strukturer – mitt under ceremonin
Man tog emot kunglig medalj och skrek 'F*** the Queen'. Kulturkritiker jublar. Hovet förstår ännu inte att de medverkade i ett performansverk.
Foto: Bildbyrån Riksbulletinen
En brittisk medborgare tog emot en kunglig medalj och ropade omedelbart ’F*** the Queen’ inför hela hovet. Händelsen beskrivs av experter som en av de mest komprimerade och effektiva konstinstallationerna i modern brittisk historia. Den symboliska spänningen mellan utmärkelsens form och mottagarens respons har redan jämförts med Duchamps urinal.
Den brittiska staten fann sig i onsdags i rollen av ovetande medskapare till ett performativt verk av sällan skådat slag. Mannen mottog medaljen med utsträckt hand. Sedan levererade han sin replik. Hovets ansiktsuttryck beskrivs av vittnen som ’genuint oförberedda’, vilket inom konstvärlden är den högsta möjliga formen av beröm.
Dialogens dialektik: gåvan och förnekelsen i ett enda ögonblick
Att acceptera en symbol och simultant förneka den är naturligtvis inget nytt inom konstens historia. Hegel skulle ha känt igen rörelsens inre logik omedelbart. Det är tesen – medaljen – och antitesen – förbannelsen – i ett enda, tidsmässigt komprimerat ögonblick. Syntesen, menar kritikerna, är historien vi nu alla delar.
”Det vi bevittnade är egentligen en kraftfull dekonstruktion av lojalitetsbegreppet”, säger Dr. Algernon Whistlethwaite, docent i postkolonial semiotik vid Göteborgs konstakademi. ”Rösten är här konstnärens pensel. Och hovet är duken.”
Det brittiska kungahusets pressekreterare beskrev händelsen som ’olämplig’. Inom performanskonsten är ’olämplig’ naturligtvis ett hedersomnämnande av högsta rang. Ingen har ännu begärt tillbaka medaljen, vilket i sig är en konstnärlig gest värd att analysera.
Frågan om intentionalitet är givetvis central. Ville konstnären – om vi nu kallar honom det – verkligen kritisera institutionen? Eller var det ett spontant, affektivt uttryck? Inom expressionismens tradition spelar distinktionen ingen roll. Resultatet talar för sig självt, högt och tydligt.
Mannens advokat uppges för närvarande arbeta intensivt med fallet. Riksbulletinen inväntar med spänning den juridiska process som kan komma att bli årets mest ofrivilliga teaterföreställning.
