Grundarna bakom elsparkcykelbolaget Voi har rest rekordmycket kapital till sitt nya AI-bolag. Investerarna beskrivs som lika entusiastiska som förra gången, fast med andra ord.

Det finns å ena sidan goda skäl att ta den nya satsningen på allvar. AI-marknaden växer explosionsartat och teamet har bevisad förmåga att attrahera kapital. Å andra sidan är just förmågan att attrahera kapital det enda som bevisats med säkerhet. Förmågan att generera vinst förblir en öppen forskningsfråga.

Från elsparkcyklar till artificiell intelligens — affärsmodellen är densamma

Mönstret är välbekänt för den som följt svensk tech-scen. Ett karismatiskt grundarteam identifierar en global trend, formulerar en vision i en pitch-deck och samlar in pengar i en takt som får ens egna pensionsförvaltare att gråta. Skillnaden mot Voi är att sparkcyklarna åtminstone syntes i gatubilden. AI-bolagets produkt är ännu så abstrakt att inte ens styrelsen kan förklara den utan att använda ordet ”transformativ”.

”Det här är helt annorlunda än elsparkcyklar”, säger Bertil Mörtfors, riskkapitalanalytiker vid Stockholms Spekulationsinstitut. ”Elsparkcyklarna var fysiska föremål som förstördes av regn och fyllekörning. AI-modeller kan skalas utan att någon singlar över ett cykelställ.” Han tillägger dock att den enda AI-applikation som hittills genererat tillförlitlig vinst i Sverige är automatiserade inkassoutskick.

Investerarna, som enligt uppgift inkluderar flera internationella riskkapitalfonder, uppges ha imponerats av grundarnas track record. Det är en generös formulering. Voi brände miljarder på att subventionera korta resor åt berusade storstadsbor, vilket förvisso skapade kulturell inverkan men begränsad aktieägarglädje. Att detta kvalificerar som ”track record” snarare än ”varningsskylt” säger en del om riskkapitalmarknadens minnesförmåga.

Framför allt bör man notera den bredare trenden. Svenska techgrundare som inte lyckats göra sitt första bolag lönsamt startar nu sitt andra, med ännu mer pengar och ännu vagare affärsplan. Fenomenet kallas ibland ”serieentreprenörskap” men kunde lika gärna beskrivas som ”refinansiering av misslyckande med högre multipel”. Marknaden verkar dock oberörd. Kapitalet behöver trots allt ta vägen någonstans när räntorna faller och bostadsobligationer känns för tråkiga.

Grundarna själva har i en kommentar sagt att de ”lärt sig enormt mycket” från Voi-resan. Det stämmer säkerligen — men den viktigaste lärdomen tycks vara att det alltid finns nya investerare.

— Per-Erik Underskott, Ekonomikorrespondent, Riksbulletinen