Låt garagebandens sista ackord tystna — teknokraterna har talat
Runt om i Sverige stänger replokaler sina dörrar. Samtidigt flödar miljarder till AI-bolag vars produkter ännu inte kan spela ett enda power chord. Riksbulletinen anser att sambandet är uppenbart, avsiktligt och djupt illavarslande.
Foto: Bildbyrån Riksbulletinen
LEDARE
Runt om i Sverige stänger replokaler sina dörrar. Samtidigt flödar miljarder till AI-bolag vars produkter ännu inte kan spela ett enda power chord. Riksbulletinen anser att sambandet är uppenbart, avsiktligt och djupt illavarslande.
Riksbulletinen anser att Sverige befinner sig vid ett vägskäl. Å ena sidan: fuktiga källarrum med begagnade Marshall-förstärkare och drömmar om turné. Å andra sidan: glansiga kontor i Kista där unga män i fleecetröjor tar in riskkapital för att lära datorer att imitera mänsklig kreativitet. Valet verkar redan gjort — och ingen frågade bandet.
Det är inte längre en slump. Det är en plan. Kommunerna säljer av replokaler med hänvisning till budgetunderskott och eftersatt underhåll. Samtidigt beviljas skatteavdrag, statliga lån och innovationsstöd till AI-startups som lovar att ”demokratisera musiken”. Demokratisera. Det är ett vackert ord för att göra trummisen arbetslös.
Den osynliga handen spelar synth
Agneta Svängrum har granskat mönstret noga. Det är för perfekt för att vara en tillfällighet. Varje replokal som läggs ned frigör en källare. Varje källare kan bli ett serverrum. Varje serverrum kan träna en musikgenererande algoritm. Slutsatsen skriver sig själv: tech-lobbyn röjer undan den mänskliga konkurrensen med kommunfullmäktiges välsignelse och Tillväxtverkets tysta bifall.
De säger att AI ska hjälpa musiker. De säger att verktygen är ett komplement. Riksbulletinen har hört den melodin förr. Den spelades också när de lade ned folkbiblioteken, när de privatiserade vuxenutbildningen och när de ersatte stationshusen med pendlarboxar av plåt. ”Komplement” är den artighet man erbjuder något man håller på att begrava.
Sverige behöver inte fler algoritmer som genererar musik ingen beställt till filmer ingen sett. Sverige behöver replokaler. Det behövs ett rum där en sjuttonåring med fel ackord och rätt ilska kan öva i tre timmar utan att betala per prompt. Det är där kulturen föds. Inte i en datacenter utanför Luleå. Riksbulletinen kräver att landets beslutsfattare väljer sida — innan det enda som återstår av svensk rockhistoria är en Spotify-spellista kurerad av en språkmodell.
