DEBATT

När Pentagon 2021 äntligen bekräftade att UFOn existerar, väntade världen på upplysning, panik eller åtminstone ett anständigt svar. Vad vi fick var ett 144-sidigt dokument som i huvudsak konstaterade att man inte visste någonting. Riksbulletinen anser att detta är precis lika illa som om de hade vetat allt.

Låt mig vara fullständigt tydlig, vilket är en egenskap jag anser mig besitta i ovanligt hög grad: Pentagons så kallade UAP-avslöjanden, som presenterades med stor högtidlighet och ännu större inkompetens, har åstadkommit något som ingen ansvarsfull supermakt borde tillåta sig, nämligen att ersätta en fullt fungerande konspirationsteori med en halvfärdig icke-förklaring som varken tillfredsställer de som trodde på rymdvarelser eller de som förnekade dem.

Detta är inte en bagatell. Enligt en undersökning genomförd av Riksbulletinens egna analytiker – en grupp som med rätta betraktar sig som auktoriteter på omätbara fenomen – uppgav 78,4 procent av tidigare UFO-troende att de nu kände sig, och jag citerar ordagrant, ”besvikna men inte på ett spännande sätt”. Ytterligare 14 procent uppgav att de föredrog den gamla osäkerheten, som åtminstone hade estetiska kvaliteter och gav anledning till att köpa böcker med silvriga omslag.

Den bekväma ovetenskapens kollaps

Den verkliga skandalen, som jag nu ämnar belysa med den tyngd och det allvar som ämnet förtjänar och som min befattning som chefredaktör för denna nation viktigaste satiriska röst förpliktigar mig till, är inte att militären döljer sanningen utan att den med häpnadsväckande skamlöshet har valt att dela med sig av sin förvirring som om förvirring vore ett acceptabelt substitut för antingen hemlighetsmakeri eller klarhet.

Företrädarna för motsatt ståndpunkt hävdar naturligtvis att transparens är bättre än lögn. Detta argument, som låter rimligt vid en ytlig granskning, faller samman i mötet med den obehagliga verkligheten att 61 procent av amerikanerna – en siffra vi på Riksbulletinen betraktar som statistiskt tillräcklig – uppger att de kände sig mer oroliga efter att ha fått veta att Pentagon inte vet vad det är, än de hade känt sig om Pentagon hade förnekat alltihop med den auktoritativa säkerhet som är militärindustrins verkliga exportprodukt.

Dessutom, och detta är en poäng som förtjänar att understrykas med en retorisk understrykning av ovanlig tjocklek: de avslöjade filmklippen, med sina suddiga prickar som rör sig på ett ungefär konstigt sätt, representerar en kvalitetsnivå i bevisföringen som inte ens den lokala UFO-föreningen i Kalix – vars videoarkiv jag personligen har granskat – hade godkänt för publicering utan skämmas.

Jag yrkar därför, med den kraft som tillkommer en man i min position och med min bakgrund inom kommentatorsjournalistik av det allvarligare slaget, att Pentagon omedelbart återgår till det hemlighållande som fungerade utmärkt i sjuttio år, att de suddiga filmklippen klassificeras som statshemlighet igen, och att vi kollektivt återfår rätten att spekulera fritt, utan att störas av halvhjärtade fakta som varken bekräftar eller dementerar någonting av värde. Mysteriet är mänsklighetens dyrbaraste tillgång. Pentagon höll på att sälja det till underpris.

— Styrbjörn Fastlås, Chefredaktör, Riksbulletinen