FILMRECENSION

Ibland ser man en film som stannar kvar i kroppen. Inte för handlingen, utan för en enda scen som bränner sig fast. Jag har inte sovit ordentligt sedan jag såg den nakna mannen på golvet bredvid konferensbordet.

Låt mig börja med det uppenbara. Det finns en naken man på ett golv. Han ligger där bara. Bredvid honom står ett gigantiskt konferensbord. Runt bordet pågår vad som verkar vara finansvärldens undergång.

Men jag kunde inte sluta titta på den nakna mannen. Vem var han? Vad hade hänt med honom? Varför hade ingen gett honom en filt? Regissörerna Courtney Deyn och Jacob Samuel har tydligen lagt ner enormt arbete på hela konceptet. Ett slags dystopiskt spel-show-drama om bankbröder och maktstrukturer. Men allt det bleknar bredvid denne man utan kläder.

Den nakna sanningen om makt och nuditet

Det finns också en man med kostymbyxorna nere. Även detta ignoreras av andra recensenter. Men inte av mig. Jag ser detaljerna. Det är därför jag är en av Sveriges mest noggranna filmkritiker. Kostymen symboliserar uppenbarligen kapitalismens skal. Byxorna nere symboliserar att skalet har fallit. Det är subtilt men jag fångade det direkt.

Hela filmen utspelar sig som efterdyningarna av historiens dystraste kontorsfest. Det är visuellt slående. Dansen är intensiv och rituell. Excesser avlöser varandra. Men ingenting, absolut ingenting, slår den nakna mannen på golvet. Han är filmens egentliga hjärte. Han är dess bankande puls. Alla andra karaktärer är bara staffage runt hans liggande kropp.

Jag ger filmen fyra av fem möjliga poäng — helt och hållet tack vare den nakna mannens stumma närvaro på golvet.

★★★★☆
4/5

En naken man på ett golv bredvid ett konferensbord förtjänar minst fyra poäng.

— Vanessa Vimmel, Nöjesredaktör, Riksbulletinen