FILMRECENSION

Ben Wheatleys nya thriller Normal är en film som kräver en erfaren analytiker. Lyckligtvis var jag på plats. Jag har sett samtliga filmer med Bob Odenkirk, inklusive den där han kör bil i Wayne’s World.

Låt mig börja med det viktigaste. Bob Odenkirk spelar en tvivelaktig sheriff i Normal. Men bredvid honom finns en biroll som helt stal mitt hjärta. Det är en statist i en scen vid en bensinmack. Han har exakt fyra sekunder på skärmen. Han bär en rutig skjorta och ser ut att fundera över livets mening.

Jag spånade i tjugo minuter efteråt om vem denne man var. Var det en lokal skådespelare? Hade Wheatley hittat honom vid en faktisk bensinmack? Hans blick var så tom och samtidigt så full av existentiell tyngd. Jag har aldrig sett något liknande i modern film.

Mannen vid pumpen — en outnyttjad guldgruva

Odenkirk gör förvisso ett bra jobb som den skumma sheriffen. Han har den där Better Call Saul-energin. Men problemet är att regissören inte ger bensinmacksmannen mer utrymme. Tänk om hela filmen hade handlat om honom istället. En sheriff som är korrupt är ingen nyhet. En man vid en bensinmack med existentiell ångest — det är cinema.

Jag kontaktade faktiskt pressbyrån efter visningen. Jag ville veta statistens namn. De svarade inte. Det bekräftar min teori om att han improviserade hela sin närvaro. Wheatley är känd för att jobba med överraskningar. Denna statist var filmens verkliga överraskning.

Som en av Sveriges mest analytiska filmkritiker ser jag det andra missar. Odenkirk levererar. Thrillern fungerar på ytan. Men det är mannen i den rutiga skjortan som gör Normal till något utöver det vanliga.

★★★★☆
4/5

En poäng för Odenkirk, tre poäng för den rutiga skjortan vid bensinmacken.

— Vanessa Vimmel, Nöjesredaktör, Riksbulletinen