En uppmärksammad techsatsning i Stockholm slutade i vad branschfolk kallar ett pinsamt magplask. Händelsen bekräftar det mönster av importerad hybris som ekonomer länge varnat för.

Å ena sidan kan man hävda att utländska techinvesteringar vitaliserar den svenska marknaden. Å andra sidan visar det senaste debaclet att Stockholm ännu en gång fungerat som kuliss snarare än ekosystem. Riskkapital flödade in, presskonferenser hölls, och stadens näringslivskontor publicerade triumferande pressmeddelanden. Men framför allt producerades ingenting av bestående värde.

Magplasket som blev metafor

Satsningen, vars exakta karaktär fortfarande omgärdas av vag marknadsföringsretorik, lockade allt från kommunalråd till riskkapitalister. Paralleller har dragits till den typ av Silicon Valley-expansion som Paul Graham Y Combinator Stockholm-entusiaster länge efterfrågat. Skillnaden är att Y Combinator faktiskt producerar bolag, medan Stockholmsevenemanget främst producerade LinkedIn-inlägg.

Professor Maj-Britt Stålhand vid Handelshögskolan i Gävle ser ett mönster. ”Svenska städer beter sig som tonåringar som bjudit hem den populära utbytesstudenten och sedan inte förstår varför huset är förstört”, säger hon. Hon menar att den strukturella övertron på utländska techaktörer maskerar en djupare innovationsbrist.

Visst finns optimistiska röster. Näringslivsstrategen Bo Kurva på Stockholms stad pekar på att evenemanget ”genererade enormt medieintresse och stärkte varumärket Stockholm”. Det är sant att medialt intresse uppstod. Det brukar det göra vid magplask. Frågan är om varumärkesbyggande i sig utgör en hållbar ekonomisk strategi, eller om det bara är ett sätt att redovisa misslyckanden som tillgångar i balansräkningen.

Det verkligt oroande är inte det enskilda fiaskot utan att det ingår i ett mönster. Strukturell ineffektivitet uppstår när en stads hela techstrategi bygger på att importera glamour snarare än att odla kompetens. Demografiskt har Stockholm visserligen rätt förutsättningar. Men varje misslyckad storsatsning dränerar förtroendekapital som tar årtionden att återuppbygga.

Stockholms stad meddelar att man redan planerar nästa internationella techsamarbete, vilket möjligen är det mest alarmerande med hela historien.

— Per-Erik Underskott, Ekonomikorrespondent, Riksbulletinen