USA:s utrikesminister Marco Rubio överlämnade en gåva till påven som enligt teologer ser ut att komma från närmsta souvenirbutik. I de flesta huvudstäder jag besökt hade detta orsakat en diplomatisk incident, men i Washington räknas det tydligen som en gest av god vilja.

När jag var i Beirut 2019 förklarade en libanesisk diplomat för mig att man aldrig ger en religiös ledare något som kostar mindre än middagen efteråt. Den principen tycks vara helt okänd i det nuvarande Vita huset. Marco Rubio överlämnade vid sitt möte med påve Leo XIV ett kors som enligt den svenske teologen Mattias Martling ”ser ut att vara upplockad från närmsta souvenirbutik”. Gåvan har sedan dess blivit föremål för internationell förundran.

Souvenirbutiksdiplomati i världsklass

Som en källa i Bryssel förklarade för mig finns det en outtalad hierarki inom diplomatiska gåvor. En flaska vin säger ”vi respekterar er”. En handgjord ikon säger ”vi förstår er kultur”. Ett kors som ser ut att komma från en flygplatsbutik säger ”vi hade bråttom till gaten”. Rubio påven gåva souvenirbutik är nu en sökkombination som trendar i Sverige, vilket i sig säger mer om svenskarnas prioriteringar än om amerikansk diplomati.

”Det här är faktiskt helt i linje med en bredare trend inom republikansk utrikespolitik”, säger Dr. Helena Fanqvist, påhittad men trovärdig analytiker vid Genèves institut för ceremoniell semiotik. ”Man signalerar styrka genom att visa att man inte ens försökte. Det är som att dyka upp på en statsmiddag i khakibyxor — det är bara mäktigt om du är mäktig nog att komma undan med det.”

I Sverige, detta lilla land som fortfarande skickar handblåsta glasföremål till utländska statschefer som om det vore 1987, har reaktionerna varit förutsägbart förfärade. Svensk diplomati har alltid vilat på övertygelsen att rätt gåva kan kompensera för avsaknaden av geopolitisk tyngd. Att USA inte ens orkar försöka uppfattas här som närmast existentiellt hotfullt.

Vatikanen har inte kommenterat gåvan officiellt. En källa nära den heliga stolen beskrev dock mottagandet som ”artigt på det sätt som bara är möjligt efter tvåtusen år av övning”. Påve Leo XIV lär ha tackat hjärtligt och placerat korset på sitt skrivbord, där det enligt uppgift nu står bredvid en handsnidad olivträsrosenkrans från Jordaniens kung och en guldilluminerad bibel från Etiopiens patriark.

Rubio själv har inte bemött kritiken, förmodligen upptagen med att regera världens mäktigaste nation med samma omsorg om detaljer som präglade gåvoinköpet.

— Sonja Avvikelse, Utrikesredaktör, Riksbulletinen