Hugo Stenbeck konstaterar att investmentbolaget Kinnevik behöver en finansiell motor. Analytiker noterar att det i regel är något man skaffar innan man ger sig ut på motorvägen.

Det finns en särskild sorts ärlighet som bara förekommer i svenska investmentbolag. Det är den sortens ärlighet som uppstår när verkligheten blivit så uppenbar att inte ens en styrelseordförande kan ignorera den. När Hugo Stenbeck nu öppet säger att Kinnevik behöver en finansiell motor låter det ungefär som att en bilmekaniker konstaterar att fordonet saknar hjul.

Från industrikonglomerat till existentiell frågeställning

Å ena sidan kan man se Stenbecks uttalande som uppfriskande transparent. Få svenska kapitalförvaltare erkänner så rakt att grundmodellen inte fungerar. Å andra sidan innebär formuleringen att en av Sveriges mest kända investeringsfamiljer i princip medger att man driver ett bolag utan tydlig intäktskälla. Men framför allt väcker det frågan vad Kinnevik egentligen har haft under huven de senaste åren.

Professor Gunvor Nedström vid Handelshögskolan i Norrköping ser en bredare trend. ”Det som är fascinerande med svenska investmentbolag är att de kan gå från att äga halva Sveriges infrastruktur till att behöva en finansiell motor på ungefär femton år”, säger hon. ”Det är som att Volvo plötsligt skulle meddela att de behöver någon som kan bilar.”

Optimistiska röster i marknaden pekar på att Kinneviks portfölj med digitala tillväxtbolag fortfarande har potential. Värderingarna kan studsa tillbaka. Techsektorn har visat sig cyklisk snarare än döende. Det låter rimligt — om man bortser från att samma argument framfördes om varje investmentbolag som sedan såldes för delar.

Det strukturella problemet är dock djupare än en enskild portfölj. Kinnevik representerar en hel generation svenska investmentbolag som bytte ut kassaflödesgenererande industriinnehav mot förhoppningsbolag med imponerande användartal men tveksam lönsamhet. Modellen fungerade utmärkt så länge räntorna var negativa och kapitalmarknaden belönade tillväxt framför vinst. Nu behöver man alltså en motor, vilket i klartext betyder att man upptäckt att pengar helst bör komma in, inte bara gå ut.

Stenbeck förtjänar trots allt viss respekt för att säga det högt. I en bransch där ”strategisk ompositionering” och ”aktiv portföljförvaltning” normalt används som synonymer för ”vi vet inte heller” är rak kommunikation ovanligt. Frågan är bara om en finansiell motor går att installera i efterhand, eller om Kinnevik redan rullat förbi avfarten där sådant erbjöds till rimligt pris.

— Per-Erik Underskott, Ekonomikorrespondent, Riksbulletinen