Äntligen slipper vi lära oss något
Sverige lägger ned Kunskapskanalen. Det är ett beslut av sådan magnifik dumhet att jag faktiskt tvingats sätta mig ned och beundra det. Som ekonomikorrespondent har jag sett många budgetposter strykas — men sällan med sådan självbelåten precision.
Foto: Bildbyrån Riksbulletinen
KRÖNIKA
Sverige lägger ned Kunskapskanalen. Det är ett beslut av sådan magnifik dumhet att jag faktiskt tvingats sätta mig ned och beundra det. Som ekonomikorrespondent har jag sett många budgetposter strykas — men sällan med sådan självbelåten precision.
Jag minns första gången jag såg Kunskapskanalen. Det var en tisdag. Jag hade missat bussen och satt hemma med en förkylning. På skärmen förklarade en lugn man med skägg hur kontinentaldrift fungerar. Jag lärde mig något. Det var obehagligt, men på ett bra sätt.
Nu är det kanalen som försvinner. Inte skägget — skägget finns säkert kvar någonstans. Men kunskapen, den rationaliseras bort. SVT behöver spara pengar. Det förstår jag. Jag är ekonomikorrespondent. Jag förstår budgetar bättre än mitt eget känskoliv.
Men låt oss vara ärliga om vad som sker. Vi tar bort den kanal som sänder dokumentärer om klimat, historia och vetenskap. Vi behåller det som genererar klick. Det är inte ett ekonomiskt beslut. Det är ett estetiskt ställningstagande. Vi väljer aktivt bort bildning.
Marknaden för okunnighet är stabil
Någon kommer nu att säga: innehållet finns ju kvar på SVT Play. Det är sant. Jag erkänner det motargumentet. Men det är som att säga att biblioteket inte behövs — böckerna finns ju som PDF. Tekniskt korrekt. Kulturellt bankrutt.
Det finns en ekonomisk logik i detta, och den är kuslig. Kunskapskanalen hade inga reklamintäkter att försvara. Den hade inga influencers. Den hade inga virala ögonblick. Den hade bara tittare som satt tysta och lyssnade på experter. I 2024 är det en affärsmodell utan framtid.
Jag är pessimist av yrkesvana. Jag ser risker där andra ser möjligheter. Men ibland önskar jag att jag hade fel. Den här gången tror jag inte att jag har det. Vi har bestämt oss för att bildning är en lyx vi inte har råd med — precis när vi behöver den som mest.
Kunskapskanalen lades ned i tysthet. Ingen demonstrerade. Ingen blockerade en utgivningslokal. Det kanske är det mest talande av allt. Vi vet inte längre vad vi förlorar, eftersom vi slutat titta på den kanal som kunde ha berättat det för oss.
