Åkesson vägrar ångra kvittningskupp — hävdar att parlamentarisk moral är en förnybar resurs
SD-ledaren Jimmie Åkesson meddelar att han inte ångrar partiets kvittningsbrott mot riksdagens överenskommelse. Beskedet överraskade ingen som någonsin sett en människa i närheten av makt.
Foto: Bildbyrån Riksbulletinen
SD-ledaren Jimmie Åkesson meddelar att han inte ångrar partiets kvittningsbrott mot riksdagens överenskommelse. Beskedet överraskade ingen som någonsin sett en människa i närheten av makt.
Det politiska klimatet i riksdagen tog ytterligare ett steg mot total erosion i veckan. Sverigedemokraternas ledare förklarade att han inte ångrar partiets beslut att bryta mot kvittningsöverenskommelsen. Det är, om man ska vara generös, ungefär lika förvånande som att ett oljebolag inte ångrar ett utsläpp i internationellt vatten.
Förtroendeutsläppet sprider sig i grundvattnet
Kvittning är det system som gör att riksdagsledamöter kan vara frånvarande utan att röstbalansen rubbas. Det bygger helt på tillit, vilket i efterhand framstår som ett konstruktionsfel av historiska mått. Att basera ett parlamentariskt system på hedersord är lite som att basera havsmiljöpolitik på frivilliga åtaganden. Vi vet alla hur det brukar gå.
Naturvårdsverkets före detta utredare Berit Skogsdöd, som numera forskar på politisk nedskräpning vid Uppsala universitet, ser tydliga paralleller med miljöförstöring. ”Det här är i princip ett utsläpp av demokratisk slaggprodukt rakt ut i det parlamentariska kretsloppet”, säger hon. ”Och precis som med PFAS kommer det att ligga kvar i systemet i generationer.”
Åkesson själv verkade oberörd, vilket är det normala tillståndet för den som orsakat skadan. Ånger förutsätter nämligen att man betraktar konsekvenser som sitt eget problem. Det är en inställning som utrotats ur det politiska ekosystemet ungefär lika effektivt som vi utrotat ålen ur svenska vattendrag.
De övriga partierna uttryckte besvikelse i den försiktiga, handlingsförlamade ton som blivit riksdagens motsvarighet till en FN-resolution om biologisk mångfald. Några vaga formuleringar om att ”detta aldrig får upprepas” noterades och arkiverades bredvid alla andra gånger något aldrig skulle få upprepas. Mappen börjar bli tjock.
Kvittningssystemet kommer sannolikt att reformeras, utredas eller i bästa fall diskuteras vid ett möte som bokas in efter sommaren. Det är i alla fall för sent för den parlamentariska tillit som redan runnit ut i dagvattenbrunnen, där den sällskapar med rester av allmänhetens förtroende och en del mikroplaster.
