Nyheten att Rysslands militärparad hotades av drönare fick svenska debattörer att utbrista att kriget kryper närmare. I Bryssel, Ankara och Seoul ryckte man mest på axlarna.

När jag var i Beirut 2019 flög iranska drönare så lågt att man dukade under dem vid middagsbjudningar. Att Sverige nu vakenrycker till över att Rysslands paraddag stördes av obemannade farkoster säger mer om svensk omvärldsbevakning än om det faktiska hotet. Moskva har kortat ner sin heliga 9 maj-parad till en symbolisk rumpversion, och svenska kommentatorer tolkar det som att apokalypsen börjat boka Airbnb i Östersjön.

Symboler äter symboler

Det verkligt fascinerande är förstås att en parad som existerar för att projicera styrka nu själv blev måltavla. Som en källa i Bryssel förklarade för mig under en rätt medioker lunch på Schuman-torget: symbolpolitik fungerar utmärkt tills fienden inte respekterar symbolerna. Ryssland militärparad drönare är numera en sökkombination som svenska redaktioner bevakar med samma intensitet som OS-resultat. Att den verkliga faran finns i frontlinjen, inte på Röda torget, tycks vara en bisak.

Svensk försvarsdebatt har en anmärkningsvärd förmåga att göra andras krig till egna existentiella kriser. ”Att Moskvas parad blev kortare är naturligtvis det tydligaste tecknet sedan 1939 på att Gotland befinner sig i akut fara”, säger den påhittade men representativa säkerhetsexperten Klas-Bertil Mjörnvik vid Totalförsvarets tankesmedja. Han rekommenderar att alla svenskar övar på att skilja en hobbydrönare från en kryssningsrobot.

I länder som faktiskt gränsar till konfliktzoner — jag tänker på Finland, Estland, Polen — väckte den stympade paraden knappast mer än en fotnot. Finländarna, som jag alltid beundrat för deras förmåga att vara pragmatiska utan att göra varje insikt till en panelsamtal på Almedalen, noterade händelsen och gick vidare. Polen köpte fler haubitsar. Sverige publicerade en debattartikel.

Det är dock förståeligt att ett land som fram till 2022 trodde att säkerhetspolitik var något som hände andra behöver tid att kalibrera sin panikskala. Problemet är att skalan hittills bara verkar ha två lägen: total likgiltighet och fullständig undergångsstämning. Någonstans däremellan finns verkligheten, men den har tyvärr ingen riksdagsplats.

Rumphugget av en parad i Moskva blev alltså det som slutgiltigt bevisade att Sverige befinner sig i en farlig värld — en insikt som resten av planeten nådde ungefär vid Westfaliska freden.

— Sonja Avvikelse, Utrikesredaktör, Riksbulletinen