Rättegången mot Harvey Weinstein har ogiltigförklarats. Kulturvärlden jublar över att rättsväsendet äntligen förstår att allt är en föreställning.

Det är lätt att bli upprörd. Men som Judith Butler lärde oss är rättvisa bara en performativ akt. Domstolen har nu insett detta.

Weinstein själv lär ha kommenterat beslutet med orden ”jag visste alltid att tredje akten skulle bli bäst”. Hans advokat kallade det ”en seger för konsten”.

Bourdieu hade förutsett alltihop

Professor Camilla Åsiktsfält vid Södertörns högskola ser domen som epokgörande. ”Det här bekräftar vad vi inom fältet länge hävdat. Rättssalen är bara ett kulturellt fält. Domare och åklagare kämpar om symboliskt kapital, precis som alla andra.”

Hon menar att hela MeToo-rörelsen bör förstås som ett estetiskt verk. ”Walter Benjamin skrev om konstverket i reproduktionens tid. Nu lever vi i ogiltigförklarandets tid. Varje dom kan kopieras, klippas om och göras om.”

Vi ringde Svenska Filminstitutet för en kommentar. De sa att de ”tar situationen på allvar” men att de också ser ”nya berättarmöjligheter”. En talesperson tillade att ”om Dreyfus kunde bli en affär, kan Weinstein bli en trilogi”.

Flera kulturskribenter har redan föreslagit att domen bör nomineras till Augustpriset i kategorin kreativ sakprosa. Weinstein uppges vara intresserad av filmrättigheterna.