Regissören Ruben Östlund har meddelat att hans nya film inte blir klar i tid för Cannes filmfestival. Festivalen planerar nu att visa den tomma bioduken under två och en halv timme, vilket redan beskrivs som ”ett mästerverk i negativ rumslighet” av internationella filmkritiker.

Det som för den oinvigde betraktaren kan framstå som ett simpelt produktionsproblem är i själva verket en djupt subversiv gest mot den kapitalistiska tidens tyranni. Östlund dekonstruerar här själva begreppet ”deadline” genom att vägra underkasta sig dess borgerliga premisser. Man kan läsa förseningen som en hommage till Becketts väntandets estetik, fast utan den explicita textuella apparaten.

Professor emeritus Göran Hermeneutius vid Konstfacks institution för Tillämpad Meningslöshet menar att Östlund når nya konstnärliga höjder. ”Genom att inte visa filmen alls tvingar han oss att konfrontera vår egen blick, vår egen begärsstruktur. Det är Lacan på celluloid – eller snarare, det är avsaknaden av Lacan på avsaknaden av celluloid”, förklarar han i ett mejl skrivet uteslutande med gemener.

Svenska Filminstitutet har redan beviljat ytterligare 45 miljoner kronor i stöd för den uteblivna filmen. Pengarna ska enligt pressmeddelandet användas till ”fördjupad konstnärlig icke-realisering” samt en retrospektiv av Östlunds samtliga förseningar genom åren. Kulturminister Parisa Liljestrand har välkomnat beslutet som ”ett viktigt steg för svensk films internationella icke-närvaro”.

I Cannes pågår nu febril aktivitet för att förbereda visningen av den tomma duken. Tekniker arbetar dygnet runt med att kalibrera projektorerna för optimal svärta, medan franska semiotiker disputerar huruvida avsaknaden av bild ska tolkas som ”absence” eller ”néant”. En mindre kontrovers har uppstått kring huruvida popcorn ska serveras eller om även snacksen bör utelämnas för konsekvensens skull.

På sociala medier har reaktionerna varit blandade, där kultureliten prisar Östlunds ”mod att inte leverera” medan bilistpartier anklagat honom för att vara ”typisk kulturvänster som får betalt för att inte jobba”. Östlund själv har inte kommenterat situationen, vilket tolkas som ytterligare ett lager av konstnärlig tystnad.

Filmen förväntas enligt nya beräkningar vara klar till Cannes 2027, eller möjligen aldrig, beroende på vilket som bedöms mest konstnärligt signifikant.