Flera partier ska enligt uppgifter vilja utesluta SD efter kvittningskaoset. Frågan är vem som höll i vapnet och vem som bara höll i röstsedeln.

Det började som en vanlig kväll i riksdagen. Ledamöterna hade kvittat, som de alltid gör, i ett system byggt på det mest bräckliga av fundament: tillit mellan politiker. Men någon bröt pakten. Någon valde att rösta när de skulle ha suttit still. Nu ligger kvittningssystemet livlöst på kammargolvet, och alla pekar åt samma håll.

Misstänkt identifierad redan innan utredning inletts

Vittnar inte själva händelseförloppet om något djupt märkligt? Flera partier öppnar nu för att utesluta Sverigedemokraterna ur kvittningssystemet. Straffet för att ha brutit ett informellt avtal ska alltså vara formell uteslutning. Det är som att säga upp någon från ett jobb de aldrig anställts till.

”Det här är den allvarligaste förtroendekrisen i riksdagen sedan någon tog fel smörgås vid ett utskottsmöte 2014”, uppges riksdagsveteranen Göran Procedur ha sagt till Riksbulletinen. Han ska enligt uppgifter ha tillagt att hans händer fortfarande darrar.

Men den verkliga frågan är en annan. Hur kunde ett helt parlamentariskt system vila på en gentleman’s agreement i en kammare där ingen kan enas om huruvida det ens finns gentlemen? Kvittning har aldrig reglerats i lag. Det har fungerat på samma sätt som kösystemet på Systembolaget — alla vet att det gäller, men ingen vet varför.

Och så faller vi tillbaka i det eviga mönstret. SD ska uteslutas ur ett system för att de inte respekterade systemets osynliga regler. De övriga partierna ska alltså bestraffa regelbrott genom att slippa samarbeta. Offret uppges vara demokratin. Förövaren uppges vara demokratin. Vittnet vägrar yttra sig med hänvisning till pågående partiledardebatt.

Kvar står 349 ledamöter i en kammare där man nu misstänker varandra för att faktiskt tänka rösta när det är omröstning.

— Lisbeth Förhör, Rättsreporter, Riksbulletinen