Svensk sprängämnesindustri exploderar på börsen — analytiker ser inga risker med att marknaden bokstavligen smäller av
En svensk sprängämnesfabrik har säkrat hundratals miljoner i ny finansiering. Att landets mest explosiva tillväxtbransch är just explosiver förvånar ingen som följt nyheterna de senaste åren.
Foto: Bildbyrån Riksbulletinen
En svensk sprängämnesfabrik har säkrat hundratals miljoner i ny finansiering. Att landets mest explosiva tillväxtbransch är just explosiver förvånar ingen som följt nyheterna de senaste åren.
Det finns å ena sidan goda skäl att glädjas åt svensk industriell framgång. Sprängämnesproduktion är trots allt en högt kvalificerad verksamhet med långa anor. Å andra sidan finns det något strukturellt bekymmersamt med att efterfrågan på explosiver tycks vara den mest konjunkturtåliga sektorn i svensk ekonomi. Inte ens bostadsmarknaden kan konkurrera med den typen av organisk tillväxt.
Från basindustri till basbefolkningsbehov
Analytiker pekar på flera drivkrafter bakom investeringsviljan. Den geopolitiska oron skapar naturligtvis efterfrågan från försvarssektorn. Men som Konjunkturinstitutets seniorforskare Berit Avkastning-Ljung påpekar finns det även inhemska faktorer. ”Sverige har lyckats med konststycket att skapa en sprängämnesmarknad med både statlig och privat efterfrågan. Det är vad vi inom nationalekonomin kallar en tvåsidig marknadsplats”, säger hon.
Investerarna beskrivs som optimistiska, och siffrorna ser onekligen starka ut. Orderböckerna är fulla och marginalerna goda. Men framför allt bör man ställa sig frågan vad det innebär för ett samhälle när sprängämnesproduktion blir en tillväxtmotor. Det är ungefär som att fira att paraplyförsäljningen slår rekord — tekniskt sett bra nyheter, men det säger något om vädret.
Kritiker menar att den offentliga debatten om finansieringen har varit anmärkningsvärt okritisk. Försvarsminister och oppositionspolitiker har tävlat om att gratulera. Ingen har hittills lyckats förklara varför det inte känns som en helt odelad framgångssaga. Kanske beror det på att det i nuvarande politiska klimat är omöjligt att vara emot något som skapar jobb och samtidigt smäller högt i rubrikerna.
Nationalekonomiprofessor Göran Fallhöjd vid Lunds universitet ser dock mörkare på saken. ”När ett lands mest attraktiva investering är det som bokstavligen spränger saker, brukar vi historiskt sett stå inför en av två saker: krig eller desperation. Ibland båda”, konstaterar han. Han tillägger att den korrekta finanstermen för fenomenet är ”destruktiv värdegenerering”.
Svenska staten har alltså nu en blomstrande industri som levererar rekordresultat i en bransch vars hela affärsidé bygger på att saker upphör att existera. Per-Erik Underskott kan inte avgöra om det är en framgångssaga eller en metafor.
