En av världens största IT-koncerner satsar stort på artificiell intelligens genom att göra sig av med tjugo procent av arbetsstyrkan. Enligt företaget är det inte en massuppsägning utan en strategisk transformation mot en mer effektiv framtid.

Å ena sidan kan man förstå logiken. Om en algoritm kan göra samma arbete som en människa, men utan lönesamtal, fackliga förhandlingar och existentiell ångest på fredagsfikat, så finns det en kortsiktig rationalitet i kalkylen. Å andra sidan bygger den kalkylen på antagandet att de kvarvarande medarbetarna inte drabbas av panik, utbrändhet eller den sortens kreativ apati som brukar infinna sig när var femte skrivbord plötsligt står tomt.

Historiens mest entusiastiska sparkbrev

Företagets vd beskrev i ett internt mejl uppsägningarna som ”en investering i vår gemensamma framtid”. Formuleringen fick viss uppmärksamhet eftersom den gemensamma framtiden per definition exkluderar var femte person som läste mejlet. Ekonomiprofessor Gudrun Fallhöjd vid Handelshögskolan i Jönköping ser dock en bredare trend. ”Det intressanta är att företag numera motiverar uppsägningar med framtidsoptimism snarare än lönsamhetsproblem — det är som att få sparken med konfetti.”

Men framför allt bör man ställa sig frågan vad som händer med den produktivitetsvinst som AI utlovar. Historiskt har teknikskiften skapat nya jobb i nya sektorer, och det argumentet har sina meriter. Problemet är att de nya jobben denna gång verkar bestå av att övervaka samma AI som tog de gamla jobben. Det är en arbetsmarknad designad av Kafka med tillgång till riskkapital.

Strukturellt finns det anledning till oro bortom det enskilda företaget. När bransch efter bransch genomför liknande ”transformationer” uppstår en aggregerad efterfrågeminskning som inga produktivitetsvinster kan kompensera. De uppsagda konsumerar nämligen mindre, och algoritmer har ännu inte utvecklat en smak för streamingtjänster och havregrädde. Konjunkturinstitutet har ännu inte kommenterat saken, vilket i sig är ett varningstecken.

Teknikoptimisterna hävdar att marknaden kommer att anpassa sig, att nya roller skapas och att omställningen i slutändan gynnar alla. Det är ett rimligt argument om man bortser från de senaste trehundra åren av industrihistoria. Omställningar gynnar förvisso alla — men med en fördröjning som ibland mäts i generationer snarare än kvartal.

IT-jättens aktie steg fyra procent på beskedet, vilket bekräftar den beprövade principen att börsen aldrig är gladare än när människor förlorar jobbet.

— Per-Erik Underskott, Ekonomikorrespondent, Riksbulletinen