IT-jätten Cloudflare sparkar var femte anställd och satsar pengarna på artificiell intelligens som ska göra jobbet snabbare och billigare. Företaget betonar att de kvarvarande medarbetarna nu får en unik möjlighet att göra två personers arbete till en persons lön.

Nyheten att AI sparkar anställda på Cloudflare kom knappast som en överraskning för den som följt branschen. Mönstret är vid det här laget välkänt: först investeras miljardbelopp i AI-teknik, sedan behövs färre människor, och slutligen publicerar vd:n ett Linkedin-inlägg om att förändring är smärtsamt men nödvändigt. Det enda som verkligen förändras från gång till gång är antalet siffror i avgångspaketen.

Produktivitetsvinster som bara gynnar aktiekursen

Å ena sidan finns det fog för optimism. Automatisering har historiskt skapat nya typer av jobb och höjt levnadsstandarden. Å andra sidan har dessa omställningar tagit decennier, och den nuvarande AI-revolutionen rör sig i en takt som gör att arbetsmarknadspolitiken fortfarande diskuterar digitalisering av faxmaskiner. Men framför allt är det slående hur produktivitetsvinsterna aldrig tycks landa i lönekuvertet.

Annika Dahl-Sansen, arbetsmarknadsekonom vid Institutet för Strukturell Resignation i Lund, ser en bekant dynamik. ”Varje gång ett techbolag sparkar tusentals anställda stiger aktien med åtta procent. Det är en fantastisk samhällsekonomisk modell, förutsatt att man definierar samhälle som de fyrahundra rikaste personerna i världen,” säger hon.

Cloudflares vd Matthew Prince har förklarat att uppsägningarna inte handlar om att spara pengar utan om att ”omallokera resurser mot framtiden”. Det är en formulering som förtjänar sin plats i den moderna företagsretorikens Hall of Fame, någonstans mellan ”vi är en familj” och ”dörren är alltid öppen”. De friställda medarbetarna rapporteras ha fått tre månaders avgångsvederlag och en uppmaning att se förändringen som en chans att växa.

Vissa analytiker menar att oron är överdriven. AI kommer att skapa nya roller vi inte ens kan föreställa oss, hävdar de. Det är förmodligen sant. Problemet är att de roller vi inte kan föreställa oss sannolikt kräver kompetenser som ingen utbildning erbjuder ännu. Vilket i sin tur leder till den strukturella ineffektivitet där människor omskolars till yrken som redan hunnit automatiseras innan kursen är slut.

Den riktiga risken, som få verkar vilja diskutera, är vad som händer med konsumtionsekonomin när allt fler kunskapsarbetare förlorar sin köpkraft. Företag behöver kunder minst lika mycket som de behöver algoritmer. Men det är naturligtvis svårt att få en kvartalsrapport att ta hänsyn till något så abstrakt som efterfrågan om tre år. Tills vidare får vi nöja oss med att Cloudflares AI åtminstone aldrig kommer att drabbas av uppsägningsångest.

— Per-Erik Underskott, Ekonomikorrespondent, Riksbulletinen