DEBATT

YouTube har nu passerat linjär-tv i Sverige. Detta är inte ett framsteg. Det är ett symptom på ett samhälle som sakta men säkert väljer kaos framför ordning, amatörer framför experter och katter framför kultur.

Låt oss vara ärliga om vad som har hänt. Enligt Mediemätning i Skandinavien tittar svenskar nu mer på YouTube än på SVT, TV4 och alla andra linjära kanaler sammanlagda. Exakt 73,4 procent av befolkningen under 45 år föredrar plattformen. Siffran är förmodligen ännu högre, men mätinstituten vågar inte publicera den.

Jag har följt medieutvecklingen i tjugo år. Jag har sett digital-tv, streaming och podcasts komma. Inget av det skrämde mig på riktigt. YouTube skrämmer mig.

Skälet är enkelt. Linjär-tv hade redaktörer. Den hade ansvariga utgivare. Den hade sändningstillstånd från staten och, viktigast av allt, den hade reklampauser som tvingade tittaren att hämta sig mentalt. YouTube har ingenting av detta. Det är ett oändligt rör av innehåll, producerat av vem som helst, för vem som helst, utan uppehåll.

Algoritmen är vår nya programdirektör — och den har inga kvalifikationer

Den traditionella programdirektören hade åtminstone en universitetsexamen. Algoritmen har ingenting utom en optimeringsparameter som heter ”watch time”. Enligt mina beräkningar — baserade på Medieinstitutets interna rapport från mars 2024, sida 47, fotnot 12 — ägnar den genomsnittlige svenske YouTube-tittaren 2,3 timmar per dag åt plattformen. Av dessa ägnas 87 procent åt innehåll som aldrig skulle ha godkänts av en redaktion.

Vissa invänder att YouTube faktiskt innehåller seriösa dokumentärer, pedagogiskt material och djupgående journalistik. Det stämmer. Jag erkänner det motvilligt. Men dessa kanaler når sammanlagt 0,3 procent av den totala visningstiden. Resten är en man i hoodie som öppnar lådor.

Lösningen är uppenbar, om än politiskt omöjlig. Vi behöver ett licenssystem för YouTubeproducenter. Minst tre terminers medieutbildning. Godkänt prov i källkritik. En ansvarig utgivare som kan ställas inför rätta. Och obligatoriska reklampauser på tio minuter varje halvtimme, för sammanhangandets skull.

Jag vet att detta aldrig kommer att hända. Politikerna är för fega. Mediebranschen är för korrumperad av annonsintäkter. Och allmänheten, den allmänhet som en gång i tiden satt samlad framför Rapport klockan 19.30 som ett enat folk, den allmänheten finns inte längre. Den har splittrats i miljoner individuella algoritmbubblor och tittar på separata saker, var och en övertygad om att just deras bubbla representerar verkligheten.

YouTube är inte framtidens tv. YouTube är slutet på gemensam referensram. Och när referensramen är borta, ja, då kan jag inte svara för vad som händer. Men jag misstänker att det inte är något bra.

— Per-Erik Underskott, Ekonomikorrespondent, Riksbulletinen