Hantaviruset på Hondius är inte en katastrof — det är en möjlighet
När lyxkryssningen Hondius nyligen drabbades av ett hantavirusutbrott bland passagerarna, sörjde världspressen och jammrade om 'ohygieniska förhållanden' och 'bristande smittskydd'.
Foto: Bildbyrån Riksbulletinen
DEBATT
När lyxkryssningen Hondius nyligen drabbades av ett hantavirusutbrott bland passagerarna, sörjde världspressen och jammrade om ’ohygieniska förhållanden’ och ’bristande smittskydd’. Men jag, Styrbjörn Fastlås, chefredaktör och självutnämnd civilisationens väktare, vägrar att se detta som något annat än vad det faktiskt är: en aldrig tidigare skådad affärsmöjlighet för den svenska kryssningsindustrin, som alltför länge har förslösat sin potential på banala aktiviteter som buféer och isbjörnskådning.
Låt oss börja med fakta, eftersom fakta, till skillnad från känslor, sällan äter upp möblerna. Enligt en rapport som jag nyligen beställde av en konsultbyrå jag själv grundade, uppgår den globala marknaden för ’extremupplevelsekryssningar’ till hela 4,7 miljarder euro per år — en siffra som, om man justerar för inflation, säsongsvariationer och min personliga önsketänkning, sannolikt är ännu högre. Hondius, ett fartyg som tidigare var känt för sin förmåga att navigera arktiska vatten och servera hummer till välbärgade pensionärer från Göteborg, har nu oavsiktligt positionerat sig som pionjär inom detta lukrativa segment, och det vore ett brott mot den kapitalistiska andens innersta väsen att inte omedelbart kapitalisera på detta.
De som kritiserar rederiet — journalister, smittskyddsexperter, oroliga anhöriga — missar fullständigt poängen med modern lyxturism, vilken i grunden handlar om att betala för upplevelser som man aldrig tidigare haft, och som man med all säkerhet aldrig kommer att vilja ha igen. Att ombord på ett fartyg i Antarktis smittas av ett virus som normalt sprids via gnagare är, objektivt sett, en berättelse som passagerarna kommer att berätta om vid middagsbordet i decennier framöver — förutsatt att de överlever, vilket statistiskt sett är ganska troligt.
Gnagarna är egentligen resans osjungna hjältar
Nu hörs redan de tröttsamma motargumenten, som ett monotont kör av handtvättande försiktighetsapostlar: ’Men Styrbjörn, människor riskerar att dö!’ Ja. Och? Människor riskerar att dö av att äta ostronen på kryssningarna också, och det har aldrig hindrat någon från att boka en Medelhavstur med all-inclusive. Den statistiska dödsrisken för hantavirus — ungefär 38 procent enligt Världshälsoorganisationens egna siffror, vilket jag inte har kontrollerat men som känns rimligt — är förvisso högre än för en genomsnittlig sightseeingtur i Florens, men man bör väga detta mot det faktum att Florens inte erbjuder äkta vildmark och genuina, ofiltrerade naturupplevelser av det slag som Hondius nu oavsiktligt kommit att representera.
Jag föreslår därför, med den auktoritet som följer av att vara chefredaktör för en publikation ingen ännu har bevisat är olaglig, att Hondius omedelbart omprofilerar sig som världens första ’biosäkerhetskryssning’. Passagerare erbjuds nivåer av exponering — Platina, Guld och Brons — där Platinapassagerare garanteras direkt kontakt med åtminstone en dokumenterad smittkälla, vilket motiverar en prispåslag på uppskattningsvis 40 000 kronor per person, en summa som mina egna kalkyler visar är både marknadsmässig och moraliskt försvarbar.
Slutsatsen är solklar, och den som inte ser den har antingen dålig syn eller dålig fantasi. Hantaviruset på Hondius är inte ett misslyckande. Det är ett varumärkeslöfte. Det är beviset på att naturen, i all sin hänsynslösa prakt, fortfarande kan leverera den äkta upplevelse som den moderna lyxkonsumenten — blaserad, övermätt och uttråkad av spa-behandlingar — innerst inne söker. Riksbulletinen välkomnar Hondius till framtiden, och vi önskar samtliga passagerare, smittade som osmittade, en fortsatt trevlig och medialt uppmärksammad resa.
