Det är dags att tacka de anställda för deras tjänst – och sedan ersätta dem med något bättre
Var femte svensk tjänsteman riskerar att förlora sitt jobb inom fem år på grund av AI. Det är visserligen tragiskt. Men det är också, om man tänker efter, en fantastisk nyhet för aktieägarna.
Foto: Bildbyrån Riksbulletinen
DEBATT
Var femte svensk tjänsteman riskerar att förlora sitt jobb inom fem år på grund av AI. Det är visserligen tragiskt. Men det är också, om man tänker efter, en fantastisk nyhet för aktieägarna.
Låt oss vara ärliga. Den anställde har länge varit ett ineffektivt inslag i produktionskedjan. Han kommer för sent. Hon tar rast. De begär semester i juli. AI tar aldrig semester i juli. Det är ett faktum vi måste våga ta in.
Enligt en studie från institutet Framtidsoptimism AB uppger 73 procent av svenska VD:ar att de ”ser enorma möjligheter” i AI-driven personalreduktion. Samma studie visar att 94 procent av dessa VD:ar inte har frågat sina anställda om saken. Det är vad man kallar ledarskap.
Techbolagen firar rekordsiffror. Nvidia redovisade förra kvartalet en vinst på vad analytiker beskriver som ”ett obscent antal miljarder”. Börsen jublade. Journalister applåderade. Statsministrar poserade med grundare i Davos. Det råder ingen brist på entusiasm. Däremot råder det, ska vi erkänna, viss brist på mjukvaruutvecklare i Luleå.
Motargumenten är förståeliga, om än naiva
Några invänder att det uppstår nya jobb. Det påstods även när vävstolen automatiserades på 1800-talet. Det stämde ungefär, om man räknar bort de mellanliggande generationer som svalt. Visst, det skapas nya roller: promptingenjör, AI-etiker, och den oklara befattningen ”Chief Transformation Officer”. Men dessa jobb kräver en masterexamen, ett LinkedIn-konto och en förmåga att säga ”ekosystem” utan att rodna. Det är inte alla förunnat.
En del hävdar att vi behöver omskola arbetskraften. Det låter rimligt i teorin. I praktiken innebär det att en 54-årig lagerarbetare i Eskilstuna ska lära sig Python på kvällstid efter ett åttatimarsskift. Riksbulletinens egna beräkningar visar att detta kräver ungefär 2 400 studietimmar och en obegränsad tilltro till staten som aldrig tidigare observerats i Sverige.
Det verkligt absurda är inte att AI tar jobb. Det är att vi firar det som ett civilisatoriskt framsteg medan räkningen skickas till de minst bemedlade. Techbolagen erhåller skatteavdrag. Investerarna erhåller utdelning. Den avskedade kassörskan i Västerås erhåller ett mejl med rubriken ”Spännande förändringsresa”.
Det är möjligt att allt löser sig. Historien innehåller exempel på det. Men historien innehåller också gott om exempel på att det inte gör det, och att de som drabbas sällan sitter i de paneler som förklarar varför allt ändå gick bra. Jag noterar det. Utan glädje.
