Felicia Eurovision glasögon: Optisk kris blottlägger skopisk regim i kollaps
Felicias glasögon gick sönder under Eurovision och hon meddelade att hon inte ser. Kulturvetenskapen har länge varnat för att blicken som politiskt projekt var dömd att misslyckas.
Foto: Bildbyrån Riksbulletinen
Felicias glasögon gick sönder under Eurovision och hon meddelade att hon inte ser. Kulturvetenskapen har länge varnat för att blicken som politiskt projekt var dömd att misslyckas.
Det som för den oinvigde ter sig som en trivial materiell incident är i själva verket en händelse av epistemologisk dignitet. När Felicia Eurovision glasögon fragmenterades på scen aktualiserades hela den västerländska synlighetspolitikens grundläggande bräcklighet. Walter Benjamin beskrev konsten i den mekaniska reproduktionens tidsålder. Nu bevittnar vi konsten i den optiska apparatens sönderfall.
Från Panoptikon till blindoptikon
Foucaults panoptiska maktordning förutsätter att någon faktiskt ser. Felicias lakoniska ”Ser inte” undergräver hela denna struktur med en brutalitet som skulle fått Derrida att gråta av avund. Det är en dekonstruktion i realtid. Glasögonens splittring blir en metafor för det fragmenterade subjektet i senmoderniteten.
Professor emerita Gunhild Blickfång vid Centrum för kritisk optik, Södertörns högskola, bekräftar analysens giltighet. ”Vi befinner oss i vad jag kallar en post-okulär fas där seendet som hegemoniskt kunskapsanspråk äntligen kollapsar”, säger hon. ”Bourdieu visade att smak är klasskamp. Felicia visar att synförmåga är det också.”
Judith Butler har i sin analys av performativitet visat att identitet skapas genom upprepade handlingar. Att Felicia valde att framträda utan fungerande glasögon kan därför läsas som en radikal vägran att delta i den skopiska regimens tvång. Kroppen på scen blev en text. Publiken blev analfabeter.
Kulturminister Parisa Liljestrand har ännu inte kommenterat händelsen. Det tolkas av flera kulturforskare som ett medvetet tystnadspolitiskt ställningstagande i linje med Spivaks fråga om det subalterna subjektets rätt att tala. Riksförbundet för svensk optik meddelar att de ”säljer glasögon till alla, även artister”.
Felicias synförlust varade i ungefär fyra minuter, vilket av en slump sammanfaller med den genomsnittliga Eurovisionlåtens längd. Det är förmodligen den enda kulturhändelse i modern tid där materiell infrastruktur och existentiell kris sammanföll så exakt med formatets tidsbegränsning.
