Marius Borg Høiby fotboja-nekades av norsk domstol och valde att i stället fästa sina tankar vid en dagstidning. I de flesta länder hade detta varit en fotnot, men i Skandinavien räknas det som konstitutionell kris.

När jag var i Beirut under sommaren 2023 träffade jag en libanesisk domare som skrattade åt tanken att en europeisk bonusprins kunde undgå fotboja. Han sa att i Libanon hade man åtminstone haft anständigheten att låtsas att lagen gällde alla. I Norge tycks man ha hoppat över det steget helt.

Debattartikeln som rättsmedel

Att Marius Borg Høiby bonusprins till det norska kungahuset nu skriver debattartiklar i stället för att bära fotboja säger allt om skandinavisk rättskultur. I vilket annat land uttrycker den åtalade sin frustration via ordnade spalter i dagspressen? Som en källa i Bryssel förklarade för mig: «I EU hade vi kallat det lobbying och reglerat det.» I Oslo kallas det tydligen yttrandefrihet.

Professor Henning Kull-Sansen vid det påhittade men trovärdiga Nordiskt Centrum för Privilegieforskning i Köpenhamn är inte förvånad. «Det finns en lång tradition i Norden av att ersätta straff med text», säger han. «Vikingarna hade nidvisor, vi har debattsidor i Aftenposten. Systemet fungerar utmärkt för dem det är designat att skydda.»

Sverige bevakar naturligtvis händelsen med den intensitet man normalt reserverar för grannländernas kungahus. Varje tabloid har en livesändning. Det är begripligt — det egna kungahuset levererar ju sällan material av denna kaliber. Sverige behandlar norska hovskandaler som en provinsstad behandlar storstadens skvaller: med avund förklädd till förfäran.

Høiby själv kallar situationen «absurd», vilket i rättvisans namn är det enda ord som förenar alla parter. Åklagaren tycker det är absurt att han skriver debattartiklar. Allmänheten tycker det är absurt att han slipper fotboja. Och Høiby tycker det är absurt att folk reagerar. Det är en perfekt cirkel av skandinavisk absurdism, värdig en Ibsen-pjäs om Ibsen hade haft tillgång till sociala medier.

Man kan ändå konstatera att det norska rättssystemet har uppnått något remarkabelt: det har gjort fotbojan till en merit man kan bli nekad.

— Sonja Avvikelse, Utrikesredaktör, Riksbulletinen