Norsk prinsgemål utan fotboja anser sig orättvist behandlad — tar till debattartikeln som sista utväg
Marius Borg Høiby slipper fotboja men vill att allmänheten ska veta att hans situation är absurd. I de flesta länder kallas detta för en tisdag i överklassen.
Foto: Bildbyrån Riksbulletinen
Marius Borg Høiby slipper fotboja men vill att allmänheten ska veta att hans situation är absurd. I de flesta länder kallas detta för en tisdag i överklassen.
När jag var i Beirut under sommaren 2019 träffade jag en libanesisk politiker som suttit i husarrest i fyra år. Han hade inte skrivit en enda debattartikel. Att Marius Borg Høiby, Norges mest omskrivna styvprins, nu tar till opinionssidorna för att beklaga sin situation säger allt om den skandinaviska rättighetsinflatonen. Man slipper fotbojan men kräver dessutom empati i spalterna.
Debattartikeln som rättsmedel
Som en källa i Bryssel förklarade för mig häromveckan: i EU hade ingen ens noterat ärendet. Høiby har dock identifierat ett nordiskt kryphål. Om domstolen inte ger dig rätt kan du alltid vända dig till en ännu högre instans — Aftenpostens debattsida. Det är som att överklaga till folkets domstol, fast med bättre typsnitt.
Det svenska rättsväsendet borde ta noter. Tänk om Arbogamördaren hade kunnat publicera en krönika i Expressen istället för att avtjäna sitt straff. Professor Kerstin Lagbråk vid Centrum för medialiserad kriminologi i Uppsala menar att trenden är oundviklig. ”Inom tio år kommer fängelsestraff att ersättas av en obligatorisk podd och ett nyhetsbrev”, säger hon.
Høibys ordval — ”absurt” — är i sig fascinerande. I hans värld är det absurt att rättssystemet alls befattar sig med honom. I den vanliga världen är det absurt att en man anklagad för misshandel behandlas som en opinionsbildare med relevant samhällsanalys. Men Skandinavien har alltid haft svårt med proportioner, som jag noterade redan under min tid i Jakarta.
Det hela påminner om ett mönster jag sett från Moskva till Marbella. Privilegierade personer som möter rättssystemet för första gången reagerar alltid med genuin förvåning. Det är som att upptäcka att naturlagarna även gäller en själv. Høiby har dock valt den mest norska vägen genom krisen — att skriva en saklig debattartikel med källhänvisningar.
I Sverige hade vi förstås hanterat det hela annorlunda, det vill säga inte alls. Kungahuset hade tystnats ner, pressen hade fått en embargo och alla inblandade hade fått en lugn tjänst på Sida. Istället får Norge leva med det mest 2020-talsmässiga av alla rättsliga utfall: en man som slipper straff men ändå kräver att bli betraktad som offer — i tryck, med bylinefoto.
