LEDARE

Marius Borg Høiby har nekats fotboja. Han är besviken. Han har skrivit en debattartikel om det. Riksbulletinen noterar att ingen av dessa tre saker är en tillfällighet.

Riksbulletinen anser att något mycket märkligt pågår i Skandinaviens mitt.

En man, välkänd för att vara kronprinsessans son, har begärt att få avtjäna sin tid i hemmet. Med elektronisk boja. Som ett vanligt brott. Domstolen sa nej. Mannen reagerade med det enda vapen som återstår för den privilegierade men förbisedda: han skrev en debattartikel.

Vi på Riksbulletinen har läst artikeln noga. Mycket noga. Vi har läst den baklänges. Vi har hållit den mot lampan. Mönstret är tydligt: här är en man som på fullt allvar anser att systemet behandlar honom som vem som helst. Det är, som han själv påpekar, absurt. Vi håller med. Det är absurt. Fast av helt andra skäl.

Pennan Som Vapen: Debattartikeln Som Kunglig Motattack

Riksbulletinen vill påminna sina läsare om ett historiskt faktum. Den som börjar skriva debattartiklar om sina juridiska svårigheter har passerat en viktig gräns. Denna gräns heter: ”Jag tror att allmänheten är på min sida.” Det är en optimistisk gräns. Det är, i detta fall, en felkalibrerad gräns.

Vi ser ett mönster. Det syns inte för alla. Men Riksbulletinen ser det. Först nekas fotbojan. Sedan kommer artikeln. Snart kommer dokumentärserien. Sedan boken. Sedan podden. Det är inte en mans kamp mot byråkratin. Det är en varumärkesbuilding-strategi i realtid.

Riksbulletinen anser att domstolen hade rätt. Vi anser vidare att debattartikeln är ett bevis på att beslutet var korrekt. En man med tid och energi att skriva polemik om sin fotboja har uppenbarligen tillräckliga resurser för att ta sig till ett kriminalvårdsanläggning. Rättsstatens principer gäller alla. Även dem som skriver välformulerade invändningar mot dem.

— Agneta Svängrum, Politisk kommentator, Riksbulletinen