Kunskapskanalen läggs ned — SVT bedömer att bildning fungerar bäst utan publik
Kunskapskanalen SVT nedläggning bildning signalerar enligt kulturforskare slutet på det senmoderna upplysningsprojektet. Det linjära kunskapsflödet ersätts nu av algoritmernas fria marknad där ingen behöver lära sig något av misstag.
Foto: Bildbyrån Riksbulletinen
Kunskapskanalen SVT nedläggning bildning signalerar enligt kulturforskare slutet på det senmoderna upplysningsprojektet. Det linjära kunskapsflödet ersätts nu av algoritmernas fria marknad där ingen behöver lära sig något av misstag.
Beslutet att avveckla Kunskapskanalen som linjär kanal kan vid en ytlig läsning framstå som en programpolitisk justering. Men i Benjamins anda måste vi förstå det som kunskapens slutgiltiga förlust av sin aura. Det reproducerbara vetandet når nu sitt logiska slut: det görs tillgängligt överallt och konsumeras därför ingenstans. Bildningen har blivit en strömmande kuliss.
Bourdieus mardröm i tablåformat
Kunskapskanalen var länge det svenska kulturella kapitalets sista fästning. Här kunde den bildade medelklassen ackumulera symboliskt kapital genom att somna framför dokumentärer om Weimarrepubliken. Bourdieu skulle ha identifierat kanalens tittarsiffror som ett distinktionens nollsummespel. Att ingen tittade var själva poängen — exklusivitet kräver frånvaro.
”Kunskapskanalen fyllde en viktig funktion som kulturellt alibi”, säger docent Håkan Referenström vid Centrum för tillämpad bildningsångest vid Södertörns högskola. ”Folk behövde inte titta — det räckte att den fanns i tablån som ett existentiellt löfte om att man kunde bli en bättre människa efter nyheterna.”
SVT framhåller att innehållet lever vidare på SVT Play. Det är en remarkabel ontologisk position. Kunskapen upphör inte att existera, den upphör bara att vara påträngande. Butler skulle möjligen beskriva det som bildningens performativa upplösning. Ingen tvingas längre konfronteras med vetande utan aktiv handling.
I den digitala logiken måste tittaren själv söka upp kunskapen. Det förutsätter att man redan vet vad man inte vet. Sokrates vänder sig i sin grav, men det sänds ingen dokumentär om det. Kunskapskanalen SVT nedläggning bildning blir så det perfekta senmoderna ouroboros: kanalen dör för att ingen sökte den, och ingen söker den för att den dör.
Kvar i den linjära tablån finns nu mer utrymme för repriserade avsnitt av Mästarnas mästare — ett format där kunskap redan reducerats till tävlingsmoment mellan kändisar. Det svenska folkbildningsprojektet har genomgått sin slutgiltiga förskjutning: från Olof Palme till Kristian Luuk, från studiecirkeln till algoritmen, från kanalen till tomrummet.
