Äntligen: Sverige befrias från tvånget att veta saker
Kunskapskanalen läggs ned som linjär-tv. Det är ett modigt beslut. Det är också det logiska slutsteget i en bildningspolitik som länge pekat åt rätt håll — nedåt.
Foto: Bildbyrån Riksbulletinen
DEBATT
Kunskapskanalen läggs ned som linjär-tv. Det är ett modigt beslut. Det är också det logiska slutsteget i en bildningspolitik som länge pekat åt rätt håll — nedåt.
Låt mig vara tydlig. Jag gråter inte. Kunskapskanalen har sedan starten 2004 tvingat svenska medborgare att exponeras för dokumentärer om celldelning, medeltida vattenbyggen och Namibias geologi. Det är en form av statligt övergrepp som sällan diskuteras öppet. Nu är det över.
Siffrorna talar sitt tydliga språk. Enligt en undersökning från Institutet för Frivillig Okunnighet såg 94 procent av alla svenskar aldrig på Kunskapskanalen medvetet. Ytterligare 4 procent hamnade där av misstag och upplevde vad forskarna kallar ”ofrivillig intellektuell kontakt”. Endast 2 procent tittade aktivt. Dessa individer är välkända för sina kommuner.
Nedläggningen är alltså demokratiskt korrekt. Majoriteten har talat — med fjärrkontrollen.
Men vad händer med ”bildningssamhället”?
Här hör jag redan invändningarna. Kritikerna hävdar att public service har ett upplysningsuppdrag. Att SVT bör sända innehåll som utmanar och fördjupar. Att en kanal som förklarar klimatvetenskap, historia och filosofi fyller en funktion i demokratin. Det är ett sympatiskt argument. Det är också ett argument som konsekvent förlorat sedan 1997.
Verkligheten är en annan. Streamingplattformarna tar över. SVT Play finns. Innehållet försvinner inte, säger SVT. Det flyttar bara. Precis som en bokhandel som ”bara” byter till postorder. Precis som en vårdcentral som ”bara” erbjuder telefontid. Vi känner igen den retoriken.
Jag erkänner att det finns en risk. Det är möjligt att innehåll som inte är klickoptimerat gradvis prioriteras bort även digitalt. Det är möjligt att en sjutton minuter lång genomgång av Weimarrepublikens ekonomiska kollaps får svårt att konkurrera med en algoritm som föredrar kortare format om hundar. Det är möjligt att vi om tio år inte vet vad Weimarrepubliken var. Det är möjligt att det inte spelar någon roll.
Nedläggningen av Kunskapskanalen som linjär-tv är rationell, budgetmässigt försvarbar och helt i linje med den svenska bildningspolitikens historiska riktning. Sverige har aldrig som nation tagit ett aktivt beslut om att bli dummare. Vi har bara fattat en lång serie mindre beslut som sammantaget pekar åt samma håll. Det är, på sitt sätt, imponerande konsekvent.
